Vems är pengarna?
Det kostar mycket pengar att ’driva’ Sverige effektivt. Nu, liksom på Gustav Wasas tid måste skatterna in. Till skillnad från då har stat och kommun numera uppdrag att finansiera välfärdsstatens verksamheter så att samhälleliga mål uppnås.
I samband med SAAB-affären, när Mona Sahlin var inne på att staten skulle satsa pengar för att köpa bilfabriken, svarade Maud Olofsson tydligt att det inte var ”politikernas” utan ”skattebetalarnas pengar” som Sahlin var beredd att riskera.
Utifrån Mauds liberala synsätt har politikerna fått förtroendet att förvalta skattebetalarnas pengar.
Utifrån ett liberalt perspektiv innebär skattesänkningar att du själv får behålla mer av det som från början var ditt. I motsats till det rödgröna tänkande, där den löntagare som får sänkt skatt och som därmed behåller mer av de pengar man själv tjänat, på nåt sätt medverkar till en orättfärdig handling mot någon annan.
Jag ser inga stora reella skillnader mellan blocken ifråga om att utveckla välfärdens framtida verksamheter. Visserligen är tonläget hög och pajkastningen betydande. Men inte i sak.
Det är därför som Centerpartiet hittills i regeringsställning så starkt profilerat sig på att förbättra företagandet villkor, och presenterar en rad förslag för ytterligare företagsamhet för de kommande fyra åren!
Det är också därför som Centerpartiet utarbetade Alliansmodellen för att via jobbskatteavdrag sänka skatterna, just profilerad på att ge störst effekt för låg och medelinkomsttagare.
Senaste kommentarerna