Vi bara skjuter detta förbaskade bygge framför oss. ”Vi ska börja imorgon”, ”vi börjar på måndag”, ”vi börjar…….”. Nu tror jag i alla fall att vi har satt ett startdatum, dvs vi ska börja när Rolf tar hit lilla grävaren. Så nu hänger allt på Rolf…. vi är beredda när han är beredd.

Det är också ett sätt att skjuta på saker och ting. Men nu har vi gäster igen och det kan ju passa bra att dra igång ett ordentligt jobb när vi nu har förstärkning. Jag har i alla fall fortsatt att rensa lite i slänten bakom huset och tror att jag hittat ett gullregn. Jag höll på att klippa av grenarna när jag plötsligt såg några gula blommor och de liknar på pricken gullregnets blommor. Men var den skulle kommit ifrån kan jag inte förstå. Det kom ett ordentligt åsk- och regnoväder i eftermiddags så jag ska gå ut imorgon och titta mer busken. Hoppas att det är ett gullregn!

Ser att det både kissats och kastats bajs mellan grälande grannar och man kan ju bara vara tacksam för att man inte bor i närheten där. Så tråkigt det måste vara att bo nära någon / några som man inte drar jämt med.

Nej, här är det lugnt. Det enda nya är att vi hör barnskrik ibland och det är inte ett barnbarn på besök. Istället är det en av grannarna, går snart i pension, som bytt sambo till en drygt 20 år nyare modell, och som nu är pappa till en glad liten gosse. Som fadern uttryckte sig: ”nu är jag pappaledig åtminstone året ut och det är så roligt för jag hann ju aldrig umgås med mina större barn.”

Jag undrar om inte vår skapare gjorde ett misstag som bara lät den ena halvan av befolkningen bli oförmögen att skaffa barn vid en viss tidpunkt i livet.

Idag blåser det rejält. Det är varmt men det går inte att vara nere på sjösidan. Vi håller oss alltså på sidan mot vägen och jag har varit ute och rensat bort lite rönnar med mera som växer där och till min stora häpnad så hittade jag något som verkar vara en gammal rabatt och där det fortfarande växer en del liljor. Roligt, ska se om jag kan fixa lite mer blommor där.

Önskar er en fortsatt trevlig helg och försök glömma bort att vi nu går mot mörkare tider….

Vilken tryckande värme vi haft idag, inte alls roligt. Huvudvärken har legat och molat i bakgrunden hela dagen. Det var fint väder i alla fall när vi var till en av grannarna för midsommarfika. Det är dem som bor på minst yta och därför inte kan bjuda oss alla i ”panschis-gänget” samtidigt. Men nu har de gjort ett nytt inglasat uterum med specialtillverkade möbler så nu ryms det 14 personer där. Idag invigde vi rummet och det var jättemysigt. Ser fram emot att vi kan träffas för en fest senare i sommar.

Nu är det fotboll som gäller. Nu i pausen har jag camembert med kvittenmarmelad i ugnen så vi ska ta lite gott när matchen kommer igång igen.

Önskar er alla en Glad Midsommar!

Idag träffade jag Gun, 86 år från min Läsecirkel. Hon var på väg till apoteket och berättade att hon tidigare varit in på ICA för att se om senaste upplagan av vår lokaltidning kommit. I den finns nämligen den lilla artikel jag skrivit om vår grupp.

När jag träffade henne så kom jag att tänka på vår middag på Opus. Gun läste då, rakt ur minnet, en lång dikt om åldrande. Jag blev helt imponerad av att hon mindes hela långa dikten och när jag nu fann den på Internet så måste jag ju lägga in den här.

Mogen man – del 1

Jag är gammal nästan hundra.
Mina barn har börjat undra
om de aldrig skall få njuta av sitt arv
Kanske ”mannen med sin lie”
glömt att jag är nittinie
eller också har han missat mig av slarv

Från kommunen kom en folder
där man frågar om min ålder
och vill veta hur jag tillbringar min dag
Man vill få mig att berätta
vilken hjälp som är den rätta
De tror säkert att en gammal man är svag.

Och visst glöms en massa fakta
och jag rör mig ganska sakta
Men i sinnet är jag fortfarande ung.
Ännu gillar jag att dansa
och kring sköna damer svansa
Det är bara synd att kroppen känns så tung.

Sällan ringer telefonen
Men ibland så är det sonen,
som beklagar att han ej kan komma hit.
Kanske tycker han det räcker
med att hemsjukvården täcker
mitt behov utav en vänskaplig visit.

Alla skriker i mitt öra
De tror inte jag kan höra.
Man behandlar mig som vore jag ett barn
De tror gamla blivit efter
och behöver terapeuter
som kan lära oss brodera med ett garn.

Men jag tog en kurs i data
där jag träffade Beata
Vi skall gifta oss på lördag klockan tre
Vi är skinntorra och magra
men vi hoppas på Viagra
så att bröllopsnatten kan bli en succé.

Dikten hittade jag här

Mysig dikt

Har du någon människa i din närhet som alltid har lite tråkigt? Bilen krånglar så snart de ska göra något? Vädret är fel, antingen för varmt eller för kallt? Expediten är lite otrevlig? Alltid finns det något att klaga på. Om det mesta verkar bra så kan man alltid klaga över lite diffus magvärk eller varför inte, huvudvärk?

Vad gör man med sådana människor? Efter att ha umgåtts med dem så känner man sig dränerad på energi, lite nedstämd, varför ska man göra något överhuvudtaget……

Egentligen borde man säga: jag tror det är dags för oss att ta en liten paus i umgänget nu. Hör av dig när du har något roligt att berätta. Hej då!

Men så kan man väl inte göra? Då förlorar man med stor säkerhet en människa som man ändå bryr sig om och som man vill att det ska gå bra för.

Suck! Gissa om jag haft tät kontakt med just en sådan person idag. Det får mig att titta ut över sjön och tänka – ja, jag har ju nära till om jag vill dränka mig…………

Nej, jag ska packa ned henne i en wellpapplåda (bildligt talat) och ställa bort henne på en hylla över natten så känns det nog bättre imorgon. Då kanske jag kan ringa henne och höra om vi ska ta en repa till sta´n, shoppa loss på Röda Korset (jättefina kläder) och ta en lunch på något trevligt ställe. Tjo och tjim får det bli, inte ett allvarligt ord på hela utflykten. Ja, så får det bli.

Japp, så  är vi ensamma. Tvättmaskinen går, det går åt en hel del lakan och handdukar till 6 personer. Som jag trodde igår så har vi inte börjat med garaget idag utan bara småpysslat lite. Däremellan har vi suttit i skuggan av parasollet och bara njutit av värmen. Till och med ett litet regn tittade förbi, åtföljt av åska någonstans i närheten. Precis så där lagom att man (läs; jag) hann lägga mig på dagbädden i uterummet och läsa en liten stund. Perfekt.

Det känns väldigt lyxigt att få gå omkring och titta till alla blommor, vattna lite här, klippa lite där, flytta någon blomma lite längre in i skuggan alternativt flytta fram någon lite mer i solen. Vi har fixat lite med en av väggarna i uterummet och hängt upp lite amplar, blev bra, om jag får säga det själv.

Äntligen har vi gjort en snygg avslutning på det lilla hörnet upp mot taket. Nu ser det fräscht ut. Nu hoppas jag att alla blommor trivs lite bättre. Här är de lite skyddade mot solen i alla fall.

Blommorna som står i fönstret längs Calle del Lago ser fina ut. De verkar trivas med solen, får de bara tillräckligt med vatten så.

Det är så soligt att färgerna blir urblekta, men tro mig, det är vackra rosa och röda färger på fönsterbrädan. I morgon ska vi börja med garaget i alla fall (om det inte regnar). Bäst att samla krafter inför det.

Imorgon  åker alla gäster iväg. Då kan vi återgå till lite mindre stora middagar och ta det lite lugnt istället. Men vi har fått hjälp med lite av varje när de varit här så det känns väldigt bra. Äntligen börjar uterummet bli helt färdigt, med allt skräp bortplockat, och de sista små detaljerna avklarade. Skönt.

Vi har sagt att vi ska starta upp med garagebyggandet i morgon, men jag har en föraning om att det inte kommer att ske. Det blir troligen en vilodag om jag känner oss rätt. Jag vill tvätta alla handdukar och lakan, plocka bort allt som blivit framplockat och se huset återgå till det normala. Vi har haft besök ända sedan vi kom från Österlen. Längtar faktiskt tillbaka, vi var så helt avkopplade och mådde så bra då. Det gör vi nu också förstås, men det är alltid något som ska göras. Diska efter 6 personer som ständigt tar nya glas och muggar och fikar stup i kvarten (känns det som). I kväll har jag klippt 3 av gästerna efter att de duschat.

Jag skriver lite klagande, men jag vet att när jag vaknar imorgon kommer jag att tycka att det är så tomt i huset. Så är det.

Tänk så många nya ord som dyker upp i vårt svenska språk, exempelvis ”influencers”. Människor som inte gjort ett skapande grand här i livet utom att synas i TV och på sociala medier. Som tjänar miljoner kronor, som gråter ut i tidningarna, som talar om all press de utsätts för som orsakar utbrändhet, de vågar knappt gå ut, anorexia, bulemi etc. etc. Hur kan det komma sig? Varför är så många människor intresserade av dessa pseudo-karaktärer? Jag förstår ingenting alls. Jag älskar Internet och allt det roliga som man kan hitta där, men de som lever på sociala medier? Jag gillar spännande, roliga, komiska program på TV, men reality-såpor? Stort NO, NO, NO eller för att hålla sig till svenskan NEJ, NEJ, NEJ.

Kan vi inte influeras av arbetsamma undersköterskor istället? Som trots att de är trötta efter dagens slut ändå går ut och sjunger i kör, spelar fotboll, you name it. Vi som sliter och släpar och faktiskt håller samhället igång.

Fram för oss, vanliga ovanliga människor. Är vi en utdöende art?

Idag blev vi ensamma en stund. Då satte jag mig och började jobba med älvhuset á la ”broken pot”. Mer växter ska dit samt jag tycker väl att lite krattor, hinkar och andra trädgårdsverktyg borde passa in. Egentligen hade jag velat ha en cykel där, men älvan envisades med att parkera sin nygamla bil där istället. Imorgon ska jag leta reda på fler växter att plantera, kanske någon liten ljusslinga att sätta in i huset, kanske virka en matta till golvet…….. möjligheterna är oändliga…..

Om det är uppehåll imorgon ska jag också börja med att bygga för älvorna ute på en stubbe vi har i sluttningen.

Jag får lite konstiga blickar och en del kommentarer när jag sitter och påtar med detta, men det får man ta. Gillar man miniatyrer så gör man.

Nu har vi huset fullt igen. Fyra gäster som tydligen tänker stanna några dagar, jättetrevligt men också lite jobbigt. Visst är det märkligt, man tycker så mycket om människorna men det kan ändå bli för mycket stoj. Vi är ju vana vid att ha det lugnt och tyst.. Tur att man kan gå upp i sovrummet och vara för sig själv en stund nu och då. Där är tyst och lugnt. Idag behövdes både en tur till vårdcentralen, apoteket och banken, för att inte tala om handla på ICA, puuhhh.

Jag har skjutsat fram och tillbaka men när vi kom från affären så överlämnade jag helt enkelt påsarna till våra gäster och sade: ”varsågod, laga mat”. Så det har hackats och rivits och nu doftar det mycket gott. Själv glider jag bara omkring just nu och väntar på att få sätta mig vid dukat bord. Det gäller att utnyttja sina gäster….