Är det någon som minns filmen ”Flugan”? Forskaren som uppfunnit en teleportör och där han själv provade maskinen som försöksperson. Allt väl med det om det inte varit för den lilla husflugan som fanns inne i teleportören och så hände det förstås en massa otäckheter. Burr, jag minns den faktiskt och hur otäck jag tyckte den var. Jag undrar om jag inte såg ”Flugan kommer tillbaka” också. Vi är drabbade av flugor nu. Kvällarna ägnas åt att jaga flugorna så man ska slippa ha dem surrandes kring huvudet under natten. De tar aldrig slut! Jag blir galen på dem.

Något mer jag känner mig lite upprörd över är skrivaren. Jag bytte färgpatron på den idag och efter det så blev den skogstokig. Skriver ut små, blå ploppar lite här och var på papperet eller skriver viktigt med röd färg. Var är helpdesk när man behöver dem?

Hur många säckar jord har jag köpt hem denna sommar? Massor! Bara idag, 8 stycken. Mina terrasser kräver mycket jord även om jag bottnar dem med gammal krukjord och småpinnar. De kräver otroligt mycket jord faktiskt.
Denna sista planteringslåda har hittills slukat fyra säckar och nu ska alltså åtminstone fyra-fem säckar till dit. Tanken är att vi ska plantera sparris i framkanten och, kanske, några potatisplantor högst upp. Det som sedan ska ske är att jag ska lägga sådana där fibernät högre upp för att försöka förankra jorden. Kanske blir det till att plantera havtorn där också.

Trots att vädret är så fint så har jag lite höststämning. Det känns som att jag håller på och förbereder inför kommande, sämre väder. Det är ju rena dumheter för visst är augusti en sommarmånad?

Det är ovanligt mycket folk ute på vår väg nu. Det är människor som kommer och tittar på grannens stuga. En del vågar inte gå in på tomten utan kommer över och pratar med oss och de får lite av en aha-känsla när de ser våra terrasser. Grannens tomt är nämligen ännu brantare än vår och det är kanske inte så lätt att se vad man kan göra för att kunna göra tomten mer användarvänlig.

En fin liten fjäril satt och övervakade vår middag. Hoppas den hittar ut sedan.

Igår tog jag en kaffekopp och satte mig i uterummet. Alldeles ensam, alldeles tyst, bara lät tankarna flyta iväg, en stund av mindfulness helt enkelt. Så skönt det kändes. Tyvärr så hade jag tagit med mig telefonen ut så den stilla stunden blev avbruten helt plötsligt. Det var ändå en stund som gav mig ork att fortsätta stöka med grillmiddagen.

Morgonen idag började med smygande för att sätta upp ballonger, plocka in blommor och sedan ordna födelsedagsfika och sjunga för ett av barnbarnen. Hon blev verkligen överraskad där hon låg och sov på soffan. Det blev lite sent igår för de två systrarna som tydligen låg och såg på filmer ganska länge.

I eftermiddag ska vi äta cheesecake, jag har varit ute och plockat in dagens skörd med hallon. Sedan åker tjejerna in till stan och äter middag. Livskamraten har feber idag så vi tar det lugnt här hemma. Det blir skönt, då behöver vi inte kämpa om vem som ska ligga i soffan.

Igår fick jag verifierat att det är bra att vi bygger terrasser och trappor med räcke. Vi höll på med att planera för avslutningen av vår senaste platå och jag hade hämtat ett par tvingar. Livskamraten stod på den nyskruvade platån och höll i ett par reglar. Som tur var stod han stadigt för jag tappade balansen, fick tag i hans T-shirt vilket var bra för det minskade väl farten lite grand. Sedan bar det av i fyrsprång ner efter slänten. Ut i blåbärsriset bar det, bland stenar och buskar. Jag vet inte hur jag bar mig åt men jag lyckades hålla mig på benen. Som tur var fanns det en rejäl enbuske som stoppade min färd, annars hade jag hamnat ute bland stenarna på stranden och då hade jag med största säkerhet ramlat.

På kvällen kom smärtorna i båda fötterna och vristerna. Det blev högläge i soffan innan jag vacklade i säng.

Här kan man se ”nybygget” och det var alltså ut i terrängen till höger som jag stormade fram som en galen bergsget.

När vi väl monterat Knuttes smidesverk mellan stolparna så kommer det att se fint ut. Man ser blåbärsriset där bakom. Vi måste bara hitta på ett sätt att montera motivet lite snett så motivet framträder tydligare. Jag är så glad att jag kom på idén att göra ett litet blickfång så vi fick användning för smidesmotivet. Nu har vi ett kvar som inte har någon plats, men vi kommer nog på något. I planteringslådan till vänster framför stolparna ska det planteras äkta Österlen-sparris och kanske någon potatisplanta. Nu återstår att göra ett trappsteg ned från den nya platån så man kommer ned på stigen med äran, och balansen, i behåll.

Kvällarna bjuder på strålande skådespel varje kväll. Jag blev tvungen att ta kameran och linka ut på trappan för att ta ett par bilder. Det går bara inte att låta bli.

Tänk att få vara med om ett jordskalv! Ett mindre sådant, tack och lov, men ändå så att man upplevde att huset skakade till. Pragmatisk som jag är så trodde jag att det var förbränningstoaletten som exploderade! Vet inte varifrån den tanken kom, men det var kanske för att det kändes som att det var i rummet bredvid som något small till. Jag hann faktiskt tänka mig att det skulle vara hål i väggen när jag öppnade dörren till badrummet, men icke. Sedan gick jag runt hela huset och kollade om något verkade ha förändras, men allt var lugnt. Inte ens på nyheterna hade något hunnit skrivas så det var bara att krypa i säng igen.

Lite otäckt var det. Den jord vi står på, den ska gärna vara alldeles stilla.

Det ena barnbarnet ligger tämligen stilla i soffan, febern har gått ner men hon har fortfarande lite ont och penicillinet gör henne väldigt trött. Men det går åt rätt håll och idag fick jag handla saker som är nyttiga för henne, en hel lista fick jag med mig till affären. Barnbarn nr 2 har tagit tåget till Umeå, till den nygamla kärleken som gärna vill uppvakta henne på födelsedagen. Hon fyller inte förrän på söndag så de får fira i förväg. På söndag ska hon vara hemma.

Stugan en bit bort längs vägen är nu såld. Ett bra pris fick de för den. Jag förstår att det är läget man betalar för, inte stugan i sig själv för den är gammal och dåligt underhållen. Även grannen bredvid oss ska sälja, helt överraskande. Men i och för sig, vid 60 års ålder har det kommit småbarn i den nya familjen och den tomten är inte lätt att ha små barn på. Så det kommer alltså att bli 2 nya familjer längs vägen. Jag håller tummarna för att det ska vara några som vill vara en del i vår gemenskap. Nya vänner är alltid roligt att få.

Mammas föräldrahem har blivit sålt. Min första tanke var att gråta, nu får jag aldrig åka dit igen. Men efter att ha tänkt en stund så insåg jag att mina minnen kommer jag alltid att ha kvar (om inte något oförutsett händer) och de har jag alltid med mig. Bättre att någon köper huset och sköter om det, än att det ska stå och förfalla.

Nu måste jag sluta skriva, disken håller på att svämma över diskbänken och ingen verkar sugen på att diska. Jag är inte heller sugen men som husmor så vet jag…. lika bra att stöka bort det.

Igår hade jag stora planer för byggandet av den sista delen av mina terrasseringar, i varje fall för i år. Men ett av barnbarnen var febrig och hade ont så istället blev det till att åka in på Triage-mottagningen på vårdcentralen och därifrån blev det akutremiss till sjukhuset. I sju timmar var vi där innan undersökningarna var gjorda och de beslöt att hon skulle få åka hem, med medicinering. Hungriga som sjutton var vi, jag hittade bara en smörgåsautomat som fungerade dåligt och barnbarnet fick inte äta alls eftersom de misstänkte att hon skulle behöva opereras. Men som tur var så har vi ju service hemifrån så vi kunde äta vid 22-tiden.

Så det är i stora drag vad jag ägnade mig åt igår. Tack och lov att vi har en fungerande sjukvård! Väldigt bra bemötande och omhändertagande. Så glada att vi nu vet vad som låg bakom hennes insjuknande.

Igår for de, världens bästa barnbarn tillsammans med sin pappa, och tillsammans med dem for tydligen det supervarma vädret. Det enda vi har gjort under dessa dagar har varit att bada, äta, bada, fika, bada, sova. Mellan baden så har vi oftast suttit inne och till och med haft värmeluftpumpen inställd på kall luft. En dag gjorde vi en utflykt och hittade ett väldigt bra ställe att ställa upp husbilen  på. Alldeles i närheten fanns ett mycket fint havsbad med både klippor och underbar vit sand. Varmt vatten, helt ljuvligt. Men det fanns också alger, vattnet var grumligt med alla dessa alger flytande omkring. Ingen algblomning men kändes otäckt ändå. Då var det skönt att komma tillbaka till Öjen och simma i dess klara, rena vatten. Borta bra, men hemma bäst.

Nu är vi alltså ”bara” fyra igen plus hunden förstås. Han har haft det lite tråkigt dessa heta dagar. En lång promenad på morgonen, sedan har han fått vara inne hela dagen i svalkan, för att sedan få sig en kort promenad på kvällssidan igen.

Vi har en stuga till salu längs vår väg och är alldeles förstummade över de summor budgivningen kommit upp till. Än är inte sista budet lagt, kanske, så det blir spännande. Det borde ju höja värdet på våra hus också förstås.

Det var dagens lilla skrivelse, nu är det dags för en hundpromenad. Jag önskar jag hade haft min gamla hundpromenadkompis i närheten.

I morgon är det visning på en av stugorna här längs sjön. Det är bara den andra stugan som säljs här, den första var vår, för 10 år sedan. Det ska bli spännande att se hur det går, om det blir budgivning, om det blir en barnfamilj eller om det blir ”gamlingar” som vi övriga här. En sak är säker och det är att läget är i det närmaste oslagbart, så nära vatten  och så stor tomt.

Vi får ju främmande imorgon så vi har skyndat oss att göra färdigt en del här ute i slänten,

Vi har exempelvis skapat en liten fikahörna ovanpå locket till vårt bubbelbad. Vi använder ändå inte karet så det kändes bra att sätta räcke runt och möblera upp det lite. Egentligen skulle jag vilja ha en typ av hängmatta här, ni vet en sådan som sitter fäst i en ställning. Skulle vara mysigt att ligga där och läsa.

Jag fortsätter med att bygga terrasser i slänten. Här har jag planterat några nya rosor från Österlen, hoppas de tar sig. Sedan ska det bli ytterligare en planteringslåda för sparris och den lådan ska förbindas med den andra genom en smal trappa. Man måste ju komma åt att sköta om det som finns i rabatterna.

På andra sidan av den stora trappan växer det så det knakar i lådorna. Här finns jordgubbarna som skickar ut sina revor, ser bra ut. Några utrensade tomatplantor har satt fart och växer för fullt. Rosen Polstjärnan har satt fart och vi måste nog skaffa ett ordentligt växtstöd till den.

Detta är den första planteringslådan jag gjorde för några år sedan. Det är min älskade ros Snow Pavement som även går under namnet Snow Owl. Det tog några år för den att riktigt komma igång men nu har den tydligen acklimatiserat sig och växer ordentligt. Något år tyckte jag tydligen att det såg väldigt tomt ut i lådan så jag satte dit två Terese Bugnet, men de får jag nog flytta på till våren för de har svårt att rymmas. När jag byggde denna låda så kallade jag stället för Rosengård. Det har inte riktigt gjort skäl för sitt namn men nu så…….

Visst njuter ni av solen och värmen, mina vänner. Något av det bästa som finns är väl när man kan välja att sätta sig i skuggan av ett parasoll eller träd, och det är ändå underbart skönt. Ta hand om varandra, kram.

Visst njöt vi av det fina vädret igår. Jag oljade in en av våra många trappor i slänten, vi bjöd över 5 grannar på kaffe (ett av de äldre barnbarnen hade bakat en chokladkaka som blev lite lös i konsistensen, men oerhört god och tillsammans med färska jordgubbar smakade den helt underbart) och sedan avslutade vi eftermiddagen med att äta middag nere på den nya altanen. Solen strålade, sjön låg helt blank, mina rosor och lavendeln doftade, lommen simmade förbi, detta är LIVET!

Idag var vi redo att fortsätta njuta, men döm om min förvåning, det regnade! Varmt är det men lite grått. Nåväl, förtvivla inte. Det finns alltid saker att göra inomhus, framförallt när man mest har varit utomhus tidigare. Jag har ordnat lite med bankpapper och lite försäkringspapper åt min Livskamrat (vi har begärt ersättning för ”sveda och värk” efter olycksfallet 2016).

Ibland förstår man inte hur det fungerar hos försäkringsbolagen. En del blir av med handväskan på en utlandsresa och får omedelbart 14000 kr för ”sveda och värk”, Livskamraten som bröt både rygg och nacke fick ersättning för just de kostnader han hade på grund av olycksfallet: dvs för kläderna och stövlarna han hade på sig när det hände, för de faktiska läkarkostnader som uppstod, inget annat. Gissa om det blir mer ”sveda och värk” efter en sådan olyckshändelse än efter att någon ryckt av en handväskan… Såväl kroppsligt som psykiskt. Det kan jag lova att man går inte genom ett sådant trauma utan att förändras.

Jag funderar lite över om det beror vilken handläggare man får? En äldre person som tänker med sunda förnuftet eller en ung människa som stöder sig exakt på varje liten regel….. jag undrar vad försäkringsbolagen själva tänker om detta. Då menar jag inte dem på ledningsnivå för de vet hur de ska svara på ett neutralt sätt. Men de som arbetar med människorna som drabbas.

Burr, jag kommer ihåg hur det kändes efter mina tvillinganeurysm i hjärnan. Hur fasen skulle jag kunna lita på min kropp? En kropp som mådde bra, trodde jag, ända tills hjärnblödningen hände. Detta att sedan få veta att det fanns ett till aneurysm som kunde brista när som helst…. nej, tilliten var borta. Det tog lång tid och mycket eget arbete tillsammans med NeuroRehab för att återvinna tilliten till mig själv.

Ack ja, nu verkar det vara uppehåll i regnet så nu ska jag ut med hunden, inte vår hund, men han verkar hamna hos oss lite nu och då, konstigt nog.

Jag vaknade till en rofylld morgon idag. Istället för att stiga upp direkt så låg jag kvar och läste i lugn och ro. Det är väldigt långt mellan gångerna som jag tillåter mig att ligga och dra mig så det kändes skönt. Sedan klev jag upp och, tog inte på mig arbetskläder, utan en klänning! Vad månde bliva av denna dag? Faktum är att jag känner mig rofylld och det var länge sedan. Det kan ha att göra med att det känns som att vi håller på att vara klara med det mesta här omkring huset.

Visserligen har vi garaget att bygga och ett ”reningsrum” i källaren att bygga. Stora saker, men vi behöver inte göra det nu under de fina sommarveckorna. Vi har ju evig semester så vi kan börja bygga i slutet av augusti eller september eller oktober. Ja, i källaren kan vi bygga hela vintern. Nu ska vi bara njuta av det fina vädret.

Igår blev jag uppringd av lilla L som ville att jag skulle göra en cheesecake till dess att de kommer i mitten av nästa vecka. Så underbart! Både att få en sådan begäran och att veta att de snart kommer hit. Jag längtar.