När vi var borta på vardagsmiddag hos en av grannarna häromkvällen så plockade jag fram ett par guldörhängen och satte på mig. Idag skulle jag kapa lite gammalt virke, tog förstås på mig hörselkåporna och när jag tog av mig dem, så försvann förstås ett örhänge.Oj, vad jag har letat. Men smycket är försvunnet och jag är lite sur för det.

Dessutom blåser det fortfarande och jag känner mig lite irriterad på det också. Nu vill jag bara bygga igen uteplatsen mot sjön med skjutbara fönster och tak. På det viset borde vi kunna använda utrymmet både när det är soligt och när det stormar och blåser. Just nu använder jag mig av tjatmetoden, få se om den kan nöta ut Livskamraten. Jag vill, jag vill, jag vill……

Vårt Sverige är förunderligt. Här finns fortfarande delar där landsbygden lever, tack och lov för det. Här finns samhällen där människor månar om varandra. Vi har en sjukvård där vi fortfarande kan få hjälp när vi behöver. Vi behöver inte känna oss rädda när vi ser poliser i vår närhet. Vi kan lämna våra barn på förskolan/skolan och veta att de är trygga. Vi har rätten att vistas överallt i vår närmiljö så länge vi gör det på ett klokt sätt.

Men visst händer det saker, ofattbara saker som drabbat barn i skola och förskola, våld som finns i vår närhet, exempel på sjukvård / åldringsvård som havererat. Vad ska vi göra åt det? Vi ska använda vårt sunda förnuft, vår medmänsklighet och hjälpas åt att förändra det som är fel. Inte genom hat, inte genom rasism, inte genom att agera som vi vore en obildad pöbel, kort och gott, vara de människor vi innerst inne önskar vara.

Ja, det var dagens ord. För övrigt har vi börjat fira dagen genom att fylla mer sand på golvet i förrådet, kapa lite gammalt virke så vi kan elda upp det och sist men inte minst, satt upp fönsterluckor på ett fönster.
Före

Efter, tycker att det blev mycket bättre

Nu är vi nöjda med dagens arbete och ska umgås och koppla av resten av dagen. Önskar er en trevlig dag.

Idag är det kallt! Det vill sägs om blåsten bara kunde stilla sig lite så vore det nog varmt och skönt. Men det blåser så vågorna går höga på sjön. Det har till och med kommit ett par regndroppar. -Mer, mer, ropar jorden, men vi får se vad som händer. Vi har i alla fall gått in för dagen och gjort upp en brasa i eldstaden i Salen. Inte för att det behövs egentligen men det är så härligt att höra sprakandet och dessutom har vi öppnat dörren in till det nya förrådet. Vi håller på och fyller upp golvet med sand och vill ge det möjligheter att torka ordentligt. Gissa om jag längtar till dess att golvet blir lagt så vi kan börja bära in saker dit. Det är inte roligt att vara inne när det är saker och lådor överallt.

Nu tänker vi inte göra något mer idag; Livskamraten har sågat kvistar från den stora björken som fälldes när killarna grävde ut för den nya parkeringen. Vilka monstermaskiner de hade. Denna enorma björk, som vuxit sig så hög och vacker, bara knuffades omkull och lades längs vägen, komplett med rot och allt. Det svider i hjärtat när man måste fälla sådana höga fina träd, men det känns inte bra att ha dem så nära elledningarna och huset heller.

Själv har jag bara målat fyra gavelbrädor och burit ca 10 säckar sand. Men nu är det färdigjobbat. Klockan 17.00 blir det vardagsmiddag hos en av grannarna, ser fram emot det. Skönt att inte behöva fundera över middagen idag……… Jag har fortfarande semesterkänsla av att vara här och har inte riktigt insett att detta nu är vardagen.

Ibland rusar tiden iväg så man inte hinner med det man brukar hinna! Så har det varit denna månad som vi bott här i SpanskaVillan. Nytt tak, ny parkering, ny terassrabatt…….plus värmen. Det har dränerat oss på kraft skulle jag vilja säga. Aldrig har jag upplevt att värmen sugit musten ur oss så totalt. Vad har vi då gjort här?

Varit på loppis till förmån för en skola i Ghana. Till min stora förvåning köpte tre av oss fyra tanter kläder! Det händer inte ofta på loppis för min del, men nu fick jag tag på en tunika, som jag redan känner kommer att bli en favorit, och en byxdress, ni vet en sådan som ser ut som barnens lekdressar. Jättemysig och jag såg faktiskt inte ut som en tvättsäck som man snört ihop med ett rep på mitten. Nej, jag känner mig fin i den. Vidare, varit ute med husbilen fyra nätter, och så roligt det är!

Fick tag på  ett par väggskärmar på IKEA, någon speciell kollektion, och har målat dem gröna för att använda som fönsterluckor. Helt otroligt att jag fick tag på dem, passar jättebra och det kommer att bli så bra, så bra.

Så har vi suttit i skuggan och lyssnat på fågelsång. Fåglarna verkar helt lyriska över den tidiga värmen och sjunger och kvittrar väldeliga. Det känns alltså bra att ha tagit steget fullt ut och flyttat. Jag hoppas verkligen att de nya ägarna mår bra i ”vårt” gamla hus.

Nu har vi studentuppvaktning, skolavslutning och släktträff att se fram emot inom ett par veckor. Vi ser fram emot allt med spänd förväntning. Må så gott alla snälla människor! De som har rasistiska åsikter, kvinnofientliga åsikter, våldsamma tendenser kan gärna få må lite sämre.

Jag kan inte påstå att jag trivs med de påsar och lådor vi har stående här i huset i väntan på att bli uppackade. Men igår fick vi i alla fall monterat den garderob vi ska ha i sovrummet så nu har jag lyckats tömma hela resväskan och har lite koll på var jag har alla kläder.

Likaså har vi fått sand levererad, sand som ska användas som underlag till golvet i det nya förrådet. Det förråd som ska rymma så mycket av våra saker samt även fungera som ett extra litet matförråd. Stora förväntningar har vi på det förrådet, det är då visst och sant. Men golvläggningen får vänta till nästa vecka. Nu ska vi vända åter till Holmsund, hämta husbilen, fira Livskamratens 70-årsdag med familjen, besöka goda vänner ute på deras stuga, äta middag med andra goda vänner på restaurang, fira Mors Dag på Kafé Lotsen på Järnäsklubb – oj, det blir mycket på en helg………  men det ska nog gå bra.

Sedan får vi vila några dagar innan det är dags för studentfirande, släktträff och två viktiga födelsedagar…..och midsommar och därefter träff med Öjen-gänget………..Vi får kanske ta husbilen och rymma iväg
någon dag för att vila.

Det är mycke´nu.

Man döms för brott mot griftefriden efter att ha styckat sitt fru. Något mord kan inte bevisas men styckat henne har han. Man undrar lite över hur de som dömer tänker en sådan gång. Tänker de: oj, stackars karl, här kommer han hem och hittar sin fru död. Vad ska han göra en sådan gång? Stycka henne förstås bara därför att…….

Oj, så glad jag är över att jag låter det sunda förnuftet råda och inga märkliga juridiska krumelurer. Fram för människan!

Så är det, idag har jag inga tankar om något som helst. Punkt slut. Livskamraten 70 år, innebär det att vi börjar bli gamla?

Släktträff i mitten av juni, jättekul, ser fram emot det. Men varför är det bara 2 av mammas syskon som kan vara med, börjar vi bli gamla?

Student snart för tredje barnbarnet, börjar vi bli gamla?

Några tankar har jag uppenbarligen, men de verkar handla om ålder. Vad är ålder egentligen? Tidigare gav man ofta 50-åringar en kristallskål, en käpp ibland. Behövdes det? eller gav man det av gammal hävd? Nu vill man inte ha vare sig kristallskål eller käpp fast man fyller 70.

Vi har köpt husbil. Ska hämta den på fredag. Varför det? har vi tänkt ränna runt i Europa och se ”allt”? Nej, vi vill ha den för att kunna åka tillbaka till våra släktingar och stanna ett par dagar utan att vara inneboende och beroende av andra. Vi kanske kommer att åka några mil ibland och ställa upp den vid ett annat ställe bara för att komma hemifrån. Vi vill ha frihet..

Frihet att göra vad vi vill utan att det ska passa andra. Åh, så skönt att skriva det, vi vill leva våra egna liv utan att behöva anpassa oss till andra. Jag skulle kunna skriva det en gång till bara ”därför att”.

Detta skriver jag, jag som så gärna vill följa med på ridning, se på innebandy, besöka förskolan, kort sagt vara med i min familjs liv. Ja, så är det. Vi vill ha ett eget liv, men vi vill också delta i våra barns familjers liv, på våra egna premisser. Så är det.

Idag har vi hållit oss från solen. Punkt slut. Det är fortfarande för varmt för att man ska kunna sitta ute på sjösidan, fast klockan närmar sig 20. Vi har till och med suttit på skuggsidan och ätit middag och det är faktiskt första gången det hänt. Två gånger har jag vattnat den nya terrassrabatten.

I morgon fyller Livskamraten 70 år. Något större firande blir det inte. Vi kommer att fira med familjen i helgen och med vårt Öjen-gäng blir det 280-års-kalas längre fram i sommar. Men vi har lite porlande dryck, rosor och smarrig tårta så lite uppvaktande blir det allt.

Tänk att han fyller 70 år. Han som var världens vackraste 23-åring när vi träffades. Kramgo, rar och go´. Nu är han lite vassare och lite gnälligare, men han är fortfarande min käresta.

…eller rättare sagt stucken av en geting. Jamen, det blev jag igår. Den lille rackaren höll på att dö i vårt sovrum och jag trampade rakt på den. Så blev det till att sitta stilla resten av kvällen. Det gjorde ont! Jag kände inget i morse när jag vaknade, men efter att ha gått omkring lite grand så kom det onda tillbaka. Nu går jag här i tjocksockar för att lindra närkontakten med underlaget lite. Fy sjutton.

Tur att det fanns rolig hockey att titta på.

Idag gick vi upp och började rensa lite på parkeringen. Det blir ju en hel del skräp när man har byggjobbare hos sig. Mitt i alltihop när jag höll på och rensade så hörde jag korna böla och böla. Till slut fick jag lov att gå och titta vad som hänt och kan man tänka sig, en liten kalv hade tagit sig ut genom stängslet och nu stod korna där och ropade på honom.

Ser ni, alla korna står vända mot stängslet och ropar på honom/henne, mäktigt. Kalven såg så ostadig ut på benen så jag gick direkt och berättade vad som hänt för det unga bondeparet. Lilla bondmoran kom och berättade att den lilla kalven var född samma morgon så det var inte undra på att den var lite vinglig. När hon gick mot den  kröp den helt enkelt under stängslet och in igen. Vilken lycka hos komamman. Hela kohögen började följa efter när mamman styrde sin kalv bort mot korestaurangen. Men gång på gång smet den ut under stängslet igen. Men där gick bonden och kunde lätt styra tillbaka den igen. Det var en livad liten kalv, en riktig Houdini. Det är en av anledningarna till att jag trivs här. Det händer så trevliga, oväntade saker ibland.