Värmen håller på att knäcka oss. Vi försöker att inte klaga för det ska man inte göra över  att det är varmt och gott. Men bönderna klagar, vägen är fruktansvärt dammig, vi orkar nästan inte vara ute utan det känns ljuvligt att komma in i det svala huset. Hantverkarna kan inte jobba ute på altanen, termometern visade +38,6 i eftermiddags. Mitt jobb är ju att måla så jag var uppe och såg till att jag målat alla reglar och takstolar på halva altanen, men sedan fick jag ge upp.

En fördel är förstås att vi har sjön så nära. Det var skönt att få dra på sig tankinin och hoppa ner i det blöta. Sedan var det dags för fotbollen, hurra! Lite lamt spel kanske, men de vann och det är ju toppen-roligt. Nu ska jag vänta tills det blir lite svalare så jag kan ta hunden en liten runda. Han sover bara hela dagarna i denna värme och det kan jag förstå. Det skulle jag också göra om jag fick lov att ha pälsen på mig. Inga konstruktiva tankar finns just nu så jag önskar er bara en trevlig kväll.

Tro det eller ej, jag har fått min baddräkt idag. Eller det heter ju tankini egentligen. Mina stora barnbarn höll på att skratta ihjäl sig när de hörde att jag beställt en tankini, de tyckte att jag sade tantkini och det tyckte de var jätteroligt. De kanske såg en jättestor bikini framför sig. Men nu har det lilla paketet landat i min brevlåda, start 21/5 framme 2/7. Inte så där toppensnabbt kan tyckas, men nu kan jag bada med stil. Blommor och flamingos minsann, jag hade faktiskt glömt hur den såg ut.

I övrigt har det varit varmt. Jag har målat allt eftersom hantverkarna bygger och nu känner jag mig lite less på att klänga runt och måla reglar och takstolar, blä så kladdig jag blir. Ibland vet jag inte hur jag bär mig åt, men det verkar omöjligt att måla på ett icke-kladdigt sätt när man målar uppåt.

Igår var vi i alla fall på öppen trädgård, eller 1000 trädgårdar som det heter. Vi besökte tre stycken och den första var helt otrolig. Vilka trädgårdsrum de hade byggt upp i en normalstor trädgård, ca 1000 kvm.  Man blev väldigt inspirerad ända till dess att man kommer ihåg att ”ja visst ja, jag har ju inga plana ytor att göra trädgårdsrum i, snopet”. Men fint var det.

Så roligt att de klarat att skapa helt olika intryck i varje rum.

Vilken underbar dag vi hade igår ute vid Sörfjärden! Vi  parkerade våra husbilar så vi fick ett skyddat hörn och där satt vi sedan och umgicks i godan ro. Sedan blev det dags att gå ned till restaurangen
En liten sjökrog och det säger jag bara; vilket ställe! Så vackert, längst ut mot havet, med alla märkliga klippformationer, så fantastisk mat och bra service! Vi njöt verkligen av maten, stället och, inte minst, det trevliga sällskapet. Sedan promenerade vi tillbaka till husbilarna, avslutade med lite snacks och sedan var det bara att krypa till kojs och sova som en stock.

Fram för fler sådana dagar!

Nu drar vi iväg med husbilen! Hela 6 mil ska vi åka, till Sörfjärden. Där ska vi, 14 Öjen-bor, äta middag i kväll på den nyöppnade krogen. Vi och ytterligare ett par tar våra husbilar så vi har någonstans att ta en för-respektive efterdrink. Mysigt. Visserligen måste vi hem ganska tidigt i morgon för då är det Öppet hus-trädgårdar och det ska jag åka på. Det blir ett bra sätt att lära sig hitta lite bättre i omgivningarna också.

Idag hjälptes vi åt och lyfte upp den nya träkonstruktionen till den halva av Calle del Lago där vi fick riva muren igår. Vi funderar på om vi ska gjuta nya stenar och göra en ny mur eller om vi ska använda oss av glas så att det blir helt öppet nedtill. Vi får fundera ett tag till så växer beslutet säkert fram.

Vi har ju fått lov att ta ned parabolen till Viasat så vi har varit utan TV i två dygn. Det gör inte mig något, men Livskamraten har varit som en äggsjuk höna (fast tupp). Idag har han i alla fall lyckats flytta parabolen till annat ställe OCH få bild, så han är lycklig. Önskar er en trevlig helg!

Ingen baddräkt i sikte! Tydligen ska man ha låååååååång framförhållning när man beställer varor som ska levereras av Postnord. Helt otroligt, så låååååååååååååååångt har väl Sverige inte blivit.

En sak till om Postnord. En mig närstående är folkbokförd på sin bostadsadress, precis som man ska vara. Ändå får hon ingen post i sin brevlåda. Istället returneras posten till avsändaren, va? Fakturan för sotningen hade skickats till vår gamla adress i Holmsund och därefter eftersänts hit till SpanskaVillan. Varför?

Hon orkade inte tjafsa mer med Postnord så jag åtog mig tjafsandet. Första åtgärden var att ringa dit och fråga vad de hade för postadress på henne.” -Nej, har inget datasystem där vi kan se adresser. Adressen kommer från Skatteverket” blev svaret. Jag menade att någonstans måste ändå adressuppgifterna finnas, hur kunde de annars skicka viss post till oss? Hur vet de att vi hör ihop? ”Nej, allt kommer från Skatteverket”. Burr, hos Skatteverket finns rätt adress. Varför har inte Postnord den? Vilka dj-kla rutiner har de egentligen?

Min nästa åtgärd blev att skicka ett mejl till Postnord (samma adress som jag för dialogen om min saknade baddräkt via). Vi får väl se vad jag får för svar.

Idag blev det lite sorgligt när vi skulle fortsätta med att sätta takstolar på andra halvan av Calle del Lago. Det visade sig att muren lutade för mycket för att det skulle gå att belasta den med fönster och takstolar, risken att den skulle rasa utåt var alldeles för stor. Det var ett svårt beslut att fatta, men vi bestämde att den måste rivas.

Ingen mur längre, det känns i hjärtat. Allt Knuttes arbete……………… men den nya fönsterväggen måste vara stabil, så är det bara.

Här ligger början till den nya träkonstruktionen. Få se vad vi kan hitta på för att ändå behålla det spanska intrycket
Just nu vill jag bara att det ska bli klart så vi kan njuta av vår sjösida.

Så blommar det i slänten, fint tycker jag.

Så är det, mitt i all solsteka så börjar det regna. Uppriktigt sagt så är jag ganska glad för det. Jag har nämligen målat takstolpar som sträcker sig ut över vårt stup på norrväggen och det kändes inte bra. Jag bad Livskamraten att han skulle vara med när jag skulle måla däruppe, som ett stöd och kanske hålla en stödjande hand på mig. Men när det var dags att måla där så satt han i loungefåtöljen och sov så skönt att jag inte hade hjärta att väcka honom. Så jag stoppade mitt hjärta i halsgropen istället och gav mig upp och målade. Nu är det gjort i alla fall.

Sedan fick jag ge mig på husväggen och måla medan ställningen står kvar. Så faktum är att det kändes riktigt skönt när det började regna och vi kunde packa ihop och gå in. Nu funderar jag på att ta en dusch, åka och köpa thai-mat och sedan ägna resten åt kvällen åt läsning. Ingen TV har vi i kväll heller eftersom våra hantverkare plockade ned Viasat-parabolen. Det är bäddat för en lugn, avslappad kväll, tack och lov. Det är lite jobbigt när tomten blir en byggplats.

Sol inne; Sverige besegrade Mexiko! Sol ute, över +30 i solen. Arbetet med uterummet går vidare med regling för fönster samt fem takstolar har kommit på plats. Tanken var att alla takstolar skulle upp, men värmen tog över och vi orkade helt enkelt inte. Jag har i alla fall målat alla fem och det är jag nöjd med.

Nu kan man börja ana sig till hur det ska bli och det kommer att bli bra, det är jag övertygad om. Allting måste specialbyggas för jag vill inte att de speciella murarna ska förstöras, jag vill ha kvar det som gör stället unikt. Livskamraten överlåter allt det åt mig att hålla bevakning på.

Jag känner mig lite tung i huvudet idag, saknar det sköna badet. Igår var det så skönt, men idag så vände vinden och blåste ut allt det varma ytvattnet. Jag hade tagit med schampo och tvål och tänkte tvätta bort alla målarfläckar i sjön, men burr, det blev bara ett hastigt dopp och sedan in i duschen. Idag fick jag ta lastbilen och åka och hämta mer byggmaterial. På vår lilla väg fick jag möte med bonden och han hade traktor minsann. Så jag fick alltså backa ända till dess att jag kunde köra in på en gårdsväg och släppa förbi honom. Det var nervöst kan jag säga. Någon hejare på att backa är jag inte och att göra det med lastbil…….. Men det gick bra så det är jag stolt över.

Önskar er en skön kväll!

Idag har det varit varmt, ni vet så där varmt att våra hantverkare har en handduk till hands för att kunna torka bort svetten, där deras ansikten lyser blankt svettröda och man bara kan hälla upp mer kallt att dricka. Idag har alltså arbetet med att börja bygga uterummet, dvs glasa in hela Calle del Lago, börjat på allvar.

Det är inte helt lätt att göra rakt där fönstren ska sitta. Våra murar är ju inte gjorda med vattenpass direkt.

Regeln sitter på väggen, jag har oljat in den och imorgon ska den vitmålas. Det gäller att jag håller efter med målningen så allt blir målat före tak och sådant ska på.

Sedan avslutade jag denna vackra dag med att bada, njuta av det varma vattnet. Livet är härligt!

Men visst, nu har våra hantverkare kommit tillbaka. Nu ska det byggas uterum ut mot sjön. Ibland, som just nu när jag sitter här och tittar ut genom fönstret, så känns det hemskt att bygga något som ju kommer att ta bort lite av utsikten mot sjön. Men det är ju faktiskt så att ibland blåser det så mycket, dag efter dag efter dag, att man undviker att vara på sjösidan. Man blir faktiskt väldigt trött i huvudet av det ständiga ljudet.

Ibland strålar solen så starkt att det krävs att man hitta skugga och då kan vi undvika Calle del Lago av den orsaken. Jag tror att vi kommer att ha ännu mer glädje av sjösidan genom att manipulera den lite. Fönster som kanske stänger ute lite av ljudet. Kanske en bastmatta i taket så man kan få lite skugga. Jag hoppas så att det blir bra för det är ett stort arbete att få till allt här ute. Ni vet, ingenting är rakt och inte vill vi förstöra något av de spanska influenserna; murar, nockpannor i tegel med mera.

Mycket pengar kommer det att kosta också. Vi har suttit idag och räknat ut hur många öppningsbara fönster plus dörr vi behöver, aj, aj, aj, det började göra ont i plånboken och då har vi ändå inte räknat med allt virke till konstruktionen och taket dessutom……..

Jag har avstått från en resa till Albert och Herbert i Härnösand imorgon, bara för att jag vill vara med och utforma designen. Måtte det bli bra!

Jag har sett en del av de kommentarer som några människor skrev om Durmaz efter fotbollsmatchen igår. Helt vansinnigt. Jag skäms å deras vägnar. Hur kan man vara så idiotiska. Durmaz svar:: ”Jag står här stolt och representerar mitt land.”

Det är ingen tvekan om vem som är den bäste representanten för oss svenskar, dvs vi som har det sunda förnuftet i behåll. När man ser hur folk uttrycker sig på sociala media så förstår man inte – vem uttrycker sig på detta sätt? hur kan man skriva sådana idiotiska saker? En annan sak som dyker upp i huvudet – vad har hänt med människors förmåga att uttrycka sig, har de inte gått i skolan överhuvudtaget? Sorgligt.

Visst var det ett snöpligt slut på fotbollen, men så är det i idrottens värld. Några sekunder kan vända upp och ner på allt.

Vi har i alla fall varit till Skatan idag, Där på Skatans krog har de öppnat rökeriet nu så jag åt rökta räkor med aioli och bröd. Livskamraten tog en gravlax-macka. Oh, så gott, så underbart. Soligt, massor med folk, det kändes som semester!