Så har torsdagen, nästan, passerat. På morgonsidan kom en häftig störtskur så både Livskamraten och jag trodde att det skulle bli en helgrå dag. Men icke, efter bara en stund så kom solen fram och det blev en underbar dag.

Nu på eftermiddagen så tog jag fram några av de jullådor vi tagit fram från bondens förråd. Jag har köpt rejäla plastlådor med lock som jag tänkt märka upp och kunna förvara nere i källaren. De första tomtarna hade en del att säga så vi tog oss ett snack vid fikabordet ute på altanen.

De var lite upprörda över att jag lät ett av barnbarnen, som var med och packade vid flytten, få kasta bort två jullådor. Hur kunde jag tillåta detta? Ja, det undrar jag också och det är en av anledningarna till att jag måste packa upp alla julsaker, bara för att kolla vad som inte finns med längre.

Livskamraten som uppenbarligen har slutat se tomtarna när jag packat upp dem ”hemma” bara satt och skakade på huvudet och kom med dumma kommentarer: ”tomtar på loftet”, ”så mycket cigaretter jag kan köpa med tanke på hur mycket pengar du lagt på tomtar”. Men jag lyssnar inte på honom överhuvudtaget i detta fall. När han kommenterade att ”nu är det i alla fall slut med tomtehuset som du byggt upp de senaste åren” så log jag bara i mjugg. Haha, han kommer att få sig en överraskning längre fram.

Nu ska jag beställa en soffa för hemleverans. Vi ska ha middagsfrämmande nästa helg och då vill jag ha soffan på plats. Denna helg blir det Elvislåtar av Gänget från Gnarp på Folkets Hus i Kvissleby. Det låter väl mysigt?

Visst är det så att vi alla mår bra av att ha en egen liten vrå? Ett ställe där man kan få vara i fred, helt avslappnad, och bara tänka sina egna tankar. Vara här och nu, lite mindfulness helt enkelt. Jag har ett sådant ställe.

Min kära vedklyv som efter att ha tillbringat hela sommaren ute i det fria, nu har fått komma in i förrådet igen. Här sitter jag en stund varje dag, klyver en säck småved till köksspisen, lite större klampar till övriga spisarna. Jag brukar först bära in lite av den nya veden från björken som fälldes i somras och den klyver jag fint och lägger i en speciell hög så den får torka ordentligt.

Under tiden så befinner jag mig här och nu. Alla tankar försvinner och jag är helt inne på det jag gör just nu. Skönt, avkopplande. Vi är goda vänner, jag och min klyv.

Jag går mina långpromenader på dagarna, allt för att hålla tillbaka benskörheten, men oh, vad jag saknar mina promenadkompisar! Det är många som promenerar dagligen förbi här, men det är inte många som jag känner så väl att jag skulle kunna ringa och bestämma en tid för när vi ska gå ut. Två av dem som går förbi här skulle jag kunna komma överens om att följas åt på promenad, men faktum är att den ena går så snabbt och så långt varje dag att jag har svårt att hänga med. Den snabba takten gör det dessutom svårt att kunna prata, luften vill liksom inte riktigt räcka till.

Den andre jag skulle kunna boka tid med har alltid sin hund med och det är ju bra. Men oftast hänger ju katten med också och då blir promenaderna kortare för då kan vi inte gå ut på stora vägen.

Det är tur att korna är ute. Varje gång jag går förbi ängarna där de står så brukar jag prata några ord med dem och de ser väldigt förstående ut. Igår fick jag en glimt av djup kärlek, en ko som lagt sitt huvud på sin kalv och bådas ögon strålade av lycka, suck, man måste glädjas å deras vägnar.

Den sista pratstunden blir med kvigorna som hålls på ängen närmast brevlådorna. Vi brukar ha en riktigt givande liten pratstund, de har ju många funderingar om vad livet kommer att innebära, nyfikenhet på tjuren med mera. När det gäller tjuren så kan jag tyvärr inte lämna någon information. Det kommer ju oftast en ny tjur varje sommar för att hindra inavel. Ja, vad kan man säga? Håller jag på att bli knäpp?

En del talar om ”mellanmjölkens land”, ordet ”lagom” finns bara i Sverige och att vi svenskar bara muttrar i smyg, men inte gör något åt saker. Men nu har vi, det svenska folket, verkligen reagerat och visat att vi inte accepterar vad som helst.

Vi har rasat, skrivit insändare och verkligen satt ned foten….

Rör inte vår ströare på kryddburken

….för att inte tala om att burken blivit större

Burken passar inte in i kryddhyllorna

Där fick de allt lov att lyssna på oss och sätta tillbaka ströaren. Hur ska det annars gå att hälla kanel på gröten?

I eftermiddag har vi haft över 30 grader i uterummet.Så här långt har rummet överträffat alla våra förväntningar på en förlängd utesäsong. Pelargonerna blommar som aldrig förr av de svala nätterna och värmen på dagen. Jag håller på och förbereder alla blommor för deras vinterförvaring. De som ska tillbringa vintern inomhus har fått små pinnar mot ohyra plus rejäl dusch innan de fick komma in. Övriga står kvar i uterummet och väntar på att få flytta ner i källaren. Det planerade blom- och reningsrummet är inte färdigt ännu, men jag har köpt en blomlampa och kommer att ställa ned dem ändå.

Idag skulle jag hjälpa Livskamraten att sätta upp plåt runt skorstenen. Tror ni inte att han ramlade när han skulle ner från det övre taket. Inget högt fall, men ändå. Både han och jag blev alldeles chockade så plåtarbetet avslutades tvärt. Istället tog vi varsin gin&tonic och satte oss i solen. Lite senare hämtade vi ost och kex och tog ytterligare en G&T (ja, det var gott med ost och kex till).

Så ringde en av grannarna och bjöd över oss på kaffe och då kändes det lite märkligt att gå dit efter att ha druckit två drinkar… men det klarade vi galant. Mycket gott fikabröd fanns det och jag som hade bakat en äppelkaka för att vi skulle ha något gott. Nåja, den finns ju kvar i morgon.

Nu ska jag tillbringa kvällen med att släktforska åt grannarna. Han har en känd (ökänd) släkting som han är lite småstolt över, men jag har inte lyckats hitta kopplingen mellan den personen och hans släkt ännu. Jag kämpar och försöker hitta den. Det blir ju pinsamt om kopplingen inte finns så han blir besviken…..

Idag ska vi ta det lugnt. Alltså har jag strukit lite gardiner och putsat ett fönster. Senare idag ska jag putsa två fönster till och byta gardiner. Det känns lite ruskigt när man putsat färdigt och helt plötsligt, oj vad ljust det blev och så vackert det är här utanför! Man kanske skulle prova att putsa lite oftare…

Idag har jag också packat upp tre flyttlådor. Eller packat upp är kanske att ta i. Men jag har i alla fall tömt en låda, ställt in en i gästrummet (där jag samlar ihop julsakerna) och ställt undan en låda i en garderob. Huvudsaken just nu är att man slipper se lådorna. Vi förbereder oss för måndagen då vi ska till återvinningen, hurra!

Ja, det är min dag, inte så upphetsande. Det är klart, vi ska ju till ett födelsedagskalas också. Det blir trevligt. Men främst ska vi hoppas att travet ger lite pengar. Håller tummarna! Önskar er en trevlig lördag!

Vilket förskräckligt oväder det blev på Mallorca, bara några mil från där vi var. Vilken tur att vi åkt hem, men så förskräckligt för dem som drabbades av ovädret…… Denna vår vecka på Mallorca, det första besöket där överhuvudtaget, var underbart! När man haft en sådan arbetsgivare som jag haft så får man en slant att resa utomlands för när man gått i pension. Tack snälla företag! Pengarna måste användas enbart till min resa och det blev nog så att vi valde ett lyxigare hotell med All-inclusive, något som vi inte brukar gilla.

Men vilket hotell! Vilken mat! Vilken service! Helnöjda, det är vad vi är. Hotellet, AluaSoul Mallorca Resort, var nyrenoverat, fräscht och med underbar personal. Det vi gillade mest var den avslappade stämningen som rådde, trots att det var så ”fint”:

Detta var ett fantastiskt rum, utanför matsalen, med glaspartier ut mot den stora ytan med swimmingpooler, sittytor, plats för underhållning, baren…. på kvällen var divanerna fulla av människor som låg och slappade, som spelade kort, som satt och pratade, precis som hemma i vardagsrumssoffan, så härligt!

Utbudet av desserter var lika imponerande som utbudet av varm och kall mat.

Gissa om jag saknar efterrrätterna……..

Vi har nog aldrig varit så nöjda med en semester, eller så har vi aldrig varit mer i behov av en.

I eftermiddag och i kväll har vi suttit ute i vårt uterum, +40 grader, när solen låg på. Vi ska inte klaga. Vi hann bara gå in så blev vi tvungna att gå ut igen, titta bara.

Sjön Öjen bjuder på sin magi.

Idag har jag abstinens…..i form av avsaknad av min familj. Jag längtar efter mina barnbarn! Jag förstod att det skulle kännas tungt att flytta 30 mil från dem och idag har längtan slagit till.

Jag har fått besked om att jag lider av benskörhet (finns i släkten) så nu är det bara till att promenera av fullt hjärta plus äta D-vitamin och Kalcium i väntan på mer order från sjukvården. Idag blev det alltså en riktigt lång promenad och jag kan verkligen konstatera att hösten kommit under den vecka vi var på Mallorca. Den veckan, oj vilken härlig vecka, skriver mer om den i morgon.

Under promenaden så fick jag lov att stanna och fota ett flertal gånger, alla dessa vackra färger. Tänk att sticka en tröja i dessa färger, med hemfärgat garn…… tänker på min kära vän A-M och hennes kok med växtfärger…… sentimentalitet…. glada minnen…. längtan.

En morbror fyller 85 år i dag, tänker på honom och på sommarens släktträff, så trevligt vi hade.

Korna har blivit utsläppta på ängen alldeles vid vägen och deras nyfikna ögon följde mig när jag gick förbi. Kalvarna skuttade ystert omkring och jag greps av längtan att ringa till min andre morbror som tyvärr gick bort i oktober i fjol. Tänk att det gått ett år redan.

Vad skulle jag ge för att få hämta barnen från skolan idag…… suck.

Så har jag lyckats förstöra vår tvättmaskin, usch. Uppenbarligen har jag fått något klädesplagg i kläm i luckan så det har blivit en fördjupning i gummilisten runt luckan så nu läcker det ut lite vatten hela tiden. Så onödigt, så dumt. Det misstaget hade jag väl aldrig kunnat föreställa mig. Ska vi verkligen behöva köpa en ny maskin nu?

I övrigt har dagen varit bra. Jag njuter i fulla drag av vårt nya badrum, även om vattnet inte är framdraget. Det är så fräscht, det är så rymligt (jämfört med vårt gamla tvättrum), det är så skönt att slippa oroa sig för maskarna för att de arbetar ihjäl sig. Nu trycker man bara på knappen och swish, så börjar förbränningen av allt som kroppen lämnar ifrån sig. Inte dumt. Får vi nu bara vatten dit också så blir det toppen. Men det får vara till efter semestern.

Semester, vilket underbart ord!

Kan en pensionär ha semester? Jajamen, vad vi kan!

En bra uppföljare. Jag har varit på Mamma Mia 2 och till min stora förvåning tycker jag att den var jättebra. Det är inte ofta som uppföljare av en bra film blir bra, men här har de lyckats. En riktig feel-good-film. Sedan gick vi damer ut och åt middag på Bykrogen så nu är jag nöjd med kvällen. Lite släktforskning på det här så sover jag gott i natt.

Ha det så bra i blåsten.