Hur är läget på kriget mot mössen? De leder överlägset kan vi bara konstatera. I förrgår laddade Livskamraten en mus-giljotin och ställde in den i ett tegelrör för att försvåra för mössen att lirka ut maten från sidan eller liknande. Igår när han gick ner i källaren för att granska fällorna så kunde han bara konstatera att all mat var uppäten. Giljotinen hade de uppenbarligen knuffat ut ur röret och därefter smaskat i sig maten. Igår upprepade Livskamraten proceduren, agnade alla tre fällorna med mat och ställde in giljotinen i röret igen.

I morse gick han ner för att kolla läget. Han kom upp och såg väldigt fundersam ut. ”Vad är det”, frågade jag och han skakade bara på huvudet. ”Du måste följa med ner och titta, jag kan inte förklara”, blev svaret. Vi gick ned och där låg röret. Först såg jag inget speciellt, men så upptäckte jag att öppningen var helt igenproppad med sand och sten. Mössen hade blockerat hela öppningen i röret. Vi kollade andra sidan, likadant där….. sten och sand. Livskamraten lyfte upp röret och hällde ut sanden för att kolla om fällan var kvar. Jajamen, det var den och de hade inte rört maten. Vad? Hur?

I mitt huvud dök bilden upp av en mus som skadade sig i giljotinen kvällen innan. Uppenbarligen inte dödligt, men kanske en ordentlig smäll. När Livskamraten så ställde ned den nyladdade giljotinen så trädde mössens skyddsombud fram, förklarade platsen för farlig och såg till att ingångarna blockerades. Hur smarta är dessa små djur egentligen? Hur orkar de flytta in så pass stora stenar i röret? Det känns lite konstigt att tänka sig vad de håller på med därnere medan vi ligger och sover.

Livet flyter på; vi fortsätter att mata mössen. Vi tror nu att det är möss med en högre intelligens vi har i vår källare. De har nu visat att de klarar av 3 olika typer av fällor på ett fantastiskt sätt. Vi väntar fortfarande på råttgiftet (är beställt, men har inte kommit ännu). Idag har jag burit ned blommorna från uterummet och nu hoppas jag bara att mössen inte ger sig på dem.

Det var styrketräning idag, underbart roligt. Sedan handlade jag både ditt och datt, bland annat saker till lilla tomtenissens nya hus plus mat för hela veckan. Denna vecka har jag nämligen gjort en matsedel som lyder:

måndag rester efter helgen
tisdag    laxpasta enligt James Oliver
onsdag ris och kassler med champinjoner (middag tillsammans med ett grannpar)
torsdag potatis- och purjolöksoppa
fredag  vegetariskt, quorn-biffar

Dagens middag á la Jamie Oliver blev ingen hit. Jag tyckte det var jättegott men Livskamraten dömer ut allt där det finns pasta…………………..

Nu ska jag i alla fall försöka göra matsedel för veckan, måndag – fredag. En dag med soppa, en med fisk, en med vegetarisk, en med Jamie Oliver och sedan blir det efter egen fantasi. Jag är glad att jag kommit att tänka på hur underbara soppor kan vara. Vid fredagens å-rensarfest fick vi morotsoppa med Croque Monsieur och äppelkaka till efterrätt. Underbart gott så nu är soppan tillbaka på vår meny.

Enkelhet är bäst!

Gissa vad småmössen (ja, jag tror att det är ett helt gäng därnere i vår källare) har gjort. De har sprätt en massa sand ner i råttburen, ätit upp maten från alla tre fällorna och saboterat den stora buren. Nu är det krig! Livskamraten har åkt iväg efter råttgift. Det känns inte bra, men nu har vi försökt den snälla vägen. Tanken var ju att de skulle få flytta tillbaka ut i skogen. Nu får de skylla sig själva……

I övrigt så har vi monterat väggarna på den nya duschkabinen. Oj, oj, det var inte lätt, men nu står den där i alla fall så nu kan Livskamraten börja koppla rör precis när han vill. Jag vill så gärna duscha i vårt nya badrum före jul……

En kamp om liv eller död….. eller kanske om ost och bröd. Så blir det när man upptäcker att det finns en mus i källaren. Tanken var att musen skulle gå in i den nyinköpta musfångarburen, äta upp osten och brödet (inget vin dock) och sedan upptäcka att den var fångad. Livskamraten skulle då gå ned i källaren, ta med sig den mätta och belåtna musen ut och låta den flytta tillbaka ut i det fria. Vi höll på i tre dagar, fyllde på nytt bröd, ny ost, gick ned och kunde konstatera att musen ätit upp allt men buren hade inte slagit igen.

Skam den som ger sig, vi blev tvungna att köpa 2 råttfällor av den vanliga sorten. Livskamraten agnade alla tre fällorna och igår kväll gick han ned och kollade läget. Då hittade han musen bredvid en av den gammaldags sorten fälla, tydligen hade den fått ett slag i huvudet för den satt alldeles stilla och såg helt omtöcknad ut. Lk blev tvungen att slå ihjäl den, tyvärr, för den såg alldeles för skadad ut för att klara sig ute i det fria. Han lät de andra fällorna stå kvar och i morse kunde vi konstatera att den lilla musen tydligen hade kompisar med sig för nu var all mat borta. Kan man reklamera råttfällor?

I fredags var vi på jättetrevlig å-rensarfest så lördagen tillbringades i lugn och stillhet. Mot kvällssidan plockade jag fram lite julsaker och började bygga det nya huset åt min lille tomtenisse. Han ska nu få bo i ett litet ”växthus” över julen.
Tänk att det är så roligt att pyssla.

Jag tänker på  pappa idag. Han finns inte mer, men han lever i mitt minne. Så är det, så länge någon minns så finns man. Men sedan…….

När jag suttit med kyrkböckerna och jobbat med släktforskningen så stöter man då och då på begreppet ”oäkta”, ”fader okänd”….När man så följer barnen tillsammans med deras mamma, som ofta arbetar som piga, så funderar man naturligtvis. Främst är det ju mammorna man funderar över, vilket slitigt liv de fick. Ibland fick de både 2 och 3 oäkta barn, flyttade från arbetsplats till arbetsplats, oftast i november, den stora flyttmånaden när pigorna och drängarnas kontrakt löpte ut. Inte var detta ”lösaktiga” kvinnor. De levde helt enkelt och hade känslor som alla människor. Men som vi ju vet så kan kvinnan inte låtsas som att ”nej, det är inte mitt barn”. Många gånger var pappan kanske bonden på gården, ofta en dräng som liksom pigan flyttade från gård till gård. Inget att erbjuda, de kanske inte ens visste om att de blivit fäder.

Men idag hyllar vi den närvarande fadern, han som stöttar och tar hand om sin avkomma. Kärlek

Novemberkaktusen blommar ivrigt på Fars Dag.

En av pelargonerna har fått komma in idag. In i värmen.

Idag är det grått och eländigt. När jag var ute i morse och hämtade mina fyra dagliga vedsäckar så regnade det inte, men jag blev blöt ändå. Senare under dagen har det regna så vi har inte gjort någonting idag, absolut ingenting, ganska skönt egentligen.

Man ska väl försöka se det ljusa i allt så jag får väl glädja mig åt att regnet höjer grundvattennivån vilket är bra för brunnen. Hurra, varje moln har sin silverkant……..

Livskamraten har redan gått och lagt sig, han känner av nacke och rygg i detta fuktiga väder. Själv har jag suttit uppe och släktforskat. Jag har fått igen suget att forska, men jag gör det ju inte på min egen släkt utan på en av grannarnas. Han har bett mig försöka ta reda på så mycket som möjligt. Tyvärr har jag ju redan kunnat konstatera att den beryktade person de alltid trott hörde till släkten, inte gör det, vilket var en besvikelse tydligen. Nu vill han att jag ska hitta kopplingen till vallonerna. Det är inte lätt. Så långt tillbaka har jag aldrig forskat, som regel börjar kyrkböckerna i början av 1700-talet. Men jag får väl läsa på och se var jag kan hitta mer information. Det får bli under de långa, kalla vinterdagarna.

Nu avslutas lördagen, ganska tidigt, men jag vill inte sitta uppe ensam längre.

Sköt om er!

I morse var det dags att lämna in bilen på 1-års service. Glad i hågen körde jag till Timrå, där vi köpt bilen, och fick då veta att jag bokat service i Nacksta, där det också finns en Bilbolagets verkstad. Det var bara att hoppa in och åka tillbaka mot Nacksta. Väl där så gick jag förstås in till receptionen och berättade om mitt ärende. ”-Är det någon speciell kille som du har bokat?” blev frågan. ”Ja, en väldigt speciell kille, Sofie heter han”.

Nu är det ju så att man får en personlig servicetekniker som man ska vända sig till, prata med och även betala till. I mitt huvud skrek ett enda ord: LEAN!!!! En del förstår vad jag menar, andra inte, jag orkar inte förklara i alla fall.

Med en fin hyrbil så åkte jag på IKEA och småhandlade lite, bland annat ljusslingor. Sedan hem till Livskamraten för en god kopp kaffe och kanelbullar.

Efter att ha hämtat bilen igen så hamnade vi i sittande ställning i vardagsrummet och jag tror att vi kommer att bli sittande där i kväll. Livskamraten ska fixa middag, det kallar jag service. Det blir fish & chips, det ser jag fram emot. Skönt med lite service så här inför helgen.

Glömde skriva att jag såg 3 underbara rådjur i morse när jag åkte till servicen.

Igår kväll var jag på bio med ett par granntanter. Vi såg filmen Book Club och jag säger bara – vilken mysig film! Fyra fantastiska skådespelerskor: Jane Fonda, Diane Keaton, Candice Bergen, Mary Steenburgen. Dessa kvinnor har åldrats med behag måste man säga. Bara en av dem har tydligen lagt sig under kniven för att förhala åldrandet (enligt vad vi kunde se i alla fall). Filmen beskrivs på detta sätt enligt Filmstaden:

”Diane är nybliven änka efter 40 års äktenskap. Vivian njuter av män utan att ha några tankar på vidare relation. Sharon försöker fortfarande komma över en skilsmässa sedan ett årtionde. Carols äktenskap går på tomgång efter 35 år. Denna hysteriska film handlar om fyra kvinnor i en livslång vänskap vars liv vänds upp och ner när deras bokklubb bestämmer sig för att läsa ”Femtio nyanser av honom”. Från att upptäcka ny romantik till att återuppliva gamla flammor, inspirerar de varandra för att göra nästa kapitel i sina liv till det bästa kapitlet.”

Så mycket humor, sådan glädje, ett par igenkännande glimtar (speciellt från ett provrum). För att inte tala om vilka herrar dessa damer möter, äldre herrar som även de visar att livet har mycket att ge bara man tar tag i det. Så mitt tips: vill du skratta, må gott, gå gärna och se filmen. Lär av den, livet är inte slut förrän det är slut. Njut av varje dag!

Sjön låg alldeles blank och stilla i morse när jag drog undan gardinerna. Därute simmade sex stycken svanar, majestätiska, så vackra. Vilken underbar start på en ny dag. Jag betsade hyllplanen som ska upp i sovrummet och sedan var det dags för styrketräningen. Härligt, man känner sig sund och stark när man håller på och svettas med de andra damerna.

Sedan fick vi telefon; vi skulle få middagsfrämmande av dottern med familj.  Det blev till att snabba sig och förbereda middag för 6 personer istället för åt två. Tur att man är flexibel. Sedan höstlovet så har legot och de andra leksakerna som finns, legat prydligt förpackat i hyllan, så det blev en bra middag och trevlig lekstund.

När de åkte så målade jag en liten IKEA-byrå. Den ska jag ha på de nya hyllorna i sovrummet, bra att ha småsaker i. Nu får jag tänka över natten om jag är nöjd med målningen eller om jag ska måla om allt.

Ingen regering ännu. Fler samtal. ”Alliansen” är bara ett tomt ord, det finns ingen allians längre. Så less man börjar bli. Häromdagen så kom politik upp vid vårt trevliga kaffebord med grannarna. Något som lyfts fram är: det var ändå 1 miljon människor som röstade på SD, man måste lyssna på dem.

Vad då? Hur många miljoner var vi som INTE röstade på dem. Jag är övertygad om att det är många bra människor som röstat på SD, som vill ha ”ordning&reda”, som tror att SD är ett rumsrent parti. Man pratar om ”invandrare” som kommer och förstör, begår brott etc. Det är inte bra, naturligtvis inte. Visa ut dem som begår brott, och se till att de verkligen lämnar landet och inte försvinner in i en gråzon här i vårt land. Men man glömmer familjer som flytt från krig och elände, som så gärna vill komma in i vårt samhälle, få ett arbete och leva ett drägligt liv. Vi måste komma ihåg dem. Vi måste vara medmänniskor. Suck…