Idag mår jag lite dåligt. Dåligt på grund av flytten hit….jag saknar adventsmiddagarna med barn och barnbarn, suck……..så är det och värre kommer det nog att bli under de närmaste veckorna.

Vi har i alla fall varit på julmarknad idag, den allra minsta julmarknad man kan tänka sig. Hos Hanna ute på ”Slätta”. Helt fantastiskt underbart var det. En ung trebarnsmamma som bor i ett äldre hus omgivet av åkrar, som hyr ut ängarna runtomkring huset till hästägare, som har en riktigt fin gammal lada där de inrett såväl en bar som tillverkat ett långbord i bästa Ernst-stil. Så avundsjuk jag blev – vilka fester de kan ha därinne. Det var inte många utställare, men vilka produkter de hade. Nog det bästa urval jag har sett.

Väldigt trevligt var det och de berättade att det var tredje året de anordnat denna julmarknad. Det märkliga är att ingen av våra grannar har vetat om att de har en julmarknad, inte heller att de brukar ha en årlig konsert varje sommar till förmån för Barncancerfonden. Det var jag, som har Facebook, som sett att de marknadsfört julmarknaden och tagit med ett par av grannarna dit. Gissa om vi ska gå på konserten i juli också. I fall som detta så måste jag säga att sociala medier kan innebära ett lyft.

Sedan har vi haft grannfrun med lilla hunden Enzo här på middag. Mysig middag med mycket goda samtal. Bra advent tycker jag.

Idag var det dags för en liten tripp med några av grannfruarna. Vi åkte till Svartvik där det var lite julloppis och passade också på att äta julgröt med skinksmörgås. Jag hittade en liten kruka som jag bara inte kunde låta bli att köpa, precis i min smak.

Nog är den värd 20 kronor?

Nästan hela dagen var vi borta, till min förvåning, så när jag kom hem blev det bara till att fixa det slutliga med advenspysslet innan kvällen föll på. Igår kväll gick jag in på SvTPlay och tittade på Cowboykåken, fånigt namn på en bra serie. Nu hoppas jag att vi kan titta på några fler avsnitt i kväll.

Igår blev vi ombedda att åka med till Åland på julkryssning och det sade vi ja till (jag vill egentligen inte för jag avskyr att åka båt på hösten/vintern), men biljetterna är bokade. Så idag kom inbjudan till Lilla julafton hos ett par vänner så nu är vi uppbokade 18-19 och 20/12. Lite mycket kanske, men det är ju bara jul en gång om år.

Imorgon blir det julmarknad hos en av de yngre familjerna här i området. Självklart ska vi gå dit. Om någon orkar ta ett sådant initiativ så ska man ställa upp helt klart. Blir spännande.

I förrgår skulle vi fortsätta att montera ihop duschkabinen. Nu var det dags för dörrarna och jag hade verkligen läst monteringsanvisningarna ordentligt så jag kände mig som ett proffs när jag satte dit skruvarna och listen. Det är så små skruvar att Livskamraten inte klarar att hålla dem. Så lyfte vi den första dörren på plats, med mycket möda, och när den var på plats så konstaterade jag att det var fel dörr. Nog är det väl märkligt att man har 50 % chans att göra rätt och då blir det oftast fel. Är det Murphys lag???? Vi beslöt att fortsätta dagen efter, alltså igår.

Glad i hågen monterade jag skruvarna och så var det dags att sätta dit listen. Vi såg att den fått sig en knäck så plasten tryckts ihop, men vi trodde att det skulle fungera ändå. Vi försökte och försökte, men fick ge upp. Vi måste få en ny list helt enkelt. Humöret var inte topp då kan jag tala om.

Vi gick ned och satte oss och försökte gå ned i varv, det var ändå dags att börja med middagen; quorn och wokade grönsaker. Hur det nu var så kände jag ingen motivation att laga det utan vi beslöt oss för att ringa och beställa en pizza. Nu är det så att vi bor ju på en liten privat väg så det var spännande att se om de skulle hitta hit. Men efter bara en liten stund ringde pizza-killen. Han hade kört efter gps och befann sig bara en liten bit från infarten till den lilla vägen. Jag dirigerade honom tillbaka till den lilla vägen, fick honom att köra över bron, vi hade satt ut en marschall som vägledning, men jag gick ut, stod där i bara långkalsonger och kollade efter vägen. Vi pratade hela tiden och det var en lättnad, för oss båda, när han kom fram. Glad och trevlig var han och nu fick han se en helt ny del av Njurunda, en del där han aldrig satt sin fot.

Vi åt pizza, tog en glas vin och sedan blev det till att slappa framför Bytt är bytt. Vårt dåliga humör hade lättat lite, men det låg fortfarande som en grå dimma kring våra huvuden. Nu ska vi åka iväg och lämna in listen och be att de reklamerar den till företaget som tillverkat duschkabinen.

Förr onsdagen hade vi middagsfrämmande. Det är ingen dum idé, vi borde kanske se om det är någon/några grannar som skulle vara intresserade av ett rullande vardagsmiddagsschema. Tänk så skönt att ha en lite festligare middag mitt i vardagen. Vi har i alla fall festat till det lite grand idag, i vår ensamhet. Hamburgare i pitabröd med ett glas rött till, inte dumt. Nu är det ju onsdag så resten av kvällen kommer att ägnas åt travet, tyvärr. Sådant är livet när man ska ta hänsyn till varandra. Jag ska i alla fall ägna kvällen åt att läsa en bra bok, hoppas i alla fall att den visar sig vara bra.

Sköt om er, veckan är snart slut……. igen!!!

Idag var det styrketräning igen. Idag var det ganska tungt och jobbigt, vi har kommit upp i 18 olika stationer och har ökat vikt på varje maskin. Vi som är där är ett gäng damer, alla pensionärer, och jag som är 65 är nog yngst. Alla är välutrustade med fina träningskläder, en del är fint målade och gemensamt för alla, de har en enorm energi. Kort sagt, en härlig grupp och jag håller nu på att vänja mig vid att det är i den gruppen gråhåriga damer som jag hör hemma i.

När vi höll på att stretcha efter träningen så spelades en mycket underbar sång, When a man loves a woman  och hela atmosfären i rummet ändrades. Den blev varm, sensuell och jag kände att vi delade en upplevelse. Vi delade känslan av melodin, tankar från när vi var yngre och dansade till den melodin, kanske med någon vi höll av. Känslorna vibrerade i rummet, en härlig känsla. Det är ju faktiskt så att de flesta av oss människor har haft våra drömmar, våra känslor, våra tankar och de försvinner inte fast rynkorna och de grå håren blir tydligare och tydligare.

Något att tänka på när man ser någon liten tant med rollator, en grå farbror som stapplar fram. Inne i den människan finns en ung man eller kvinna som längtat efter kärlek, efter värme, gemenskap. Jag blir varm i hjärtat, ska gå och krama om Livskamraten.

Idag gjorde jag något som jag inte brukar göra. Jag bad Livskamraten om hjälp med att fixa lite inför advent. Det brukar jag aldrig göra utan antingen gör jag det själv eller så har jag haft barn eller barnbarn till hjälp. I fjol köpte jag nämligen en lampfot med en vanlig liten pappersstjärna på. Nu bad jag Livskamraten att ta fram lampfoten och montera stjärnan.

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig.

Gott skratt! Jag kommer aldrig att be honom om hjälp med julpyntningen.

Dagen har ägnats åt att fortsätta städningen och pysslandet ute i uterummet. Nu sitter jag här och tittar ut över den mörka sjön. På andra sidan sjön kan jag se att man satt upp slingor, i ”Spanska byn” längs hela den stora altanen och längs ett par av uthusen. ”Spanska byn” kallar vi lantgården som ligger på höjden på andra sidan sjön. Det är bara ett boningshus, men det finns flera små byggnader och de har varit noga med att sätta ut belysning så på kvällarna ser det ut som att det ligger en hel liten by där.

Hos Stina&Leif har man satt en blå slinga runt sovrumsfönstret och något litet ljus nedanför i i slänten mot sjön. Jag kan inte se vad det är men känner mig nyfiken så jag måste gå förbi i morgon och se vad de satt ut. Jag har hängt upp adventstjärnan i uterummet men ska inte tända den förrän till helgen. Man måste försöka hålla på traditionerna lite grand åtminstone,

Tomtenissens hus är färdigt men även där väntar jag med att tända någon belysning.

I kväll ska jag krypa i säng tidigt och läsa färdigt boken av Jöns Hellsing: Händig man sökes, en lite annorlunda feel-good-roman. Önskar er ett trevligt avslut på helgen.

En vecka kvar till 1:a advent. Kanske dags att börja tänka på julklappar nu, men har inte den blekaste aning om vad som ska köpas. Måste nog kontakta barnen så man får barnbarnens önskelistor.

Idag har solen strålat och jag har varit ute i uterummet (+19) för att rensa upp. Det hann bara börja gå mot kallare dagar så blev uterummet en lagringsplats för saker som ska byggas under vintern respektive som ska få en plats att förvaras på. Märkligt att man alltid gör på det sättet, fyller tomrummet med saker. Men nu har jag börjat förbereda för ”julskyltningen”. Det kommer att bli uterummet som får ta det mesta pysslet. Vi ser det ju ändå inifrån huset och då kan vi ha det lite lugnare inne. Bra idé tycker jag.

Önskar er alla en lugn och skön helg!

Vilken underbar morgon vi hade i dag. Solen gnistrade i rimfrosten, luften var hög och klar. Som gjort för en riktig långpromenad.

Jag gick förbi ned till badstranden och kunde konstatera att det lockade inte till bad, men väl till en stunds filosoferande.

Korna lät den tidiga morgonsolen värma dem och deras kalvar. Kalvarna börjar bli riktigt stora nu.

Åter hemma så möttes jag av en förskräcklig syn ute på bron.

En mus, större än den vanliga skogsmusen, hade varit för glupsk och fastnat i fällan. Burr, en färre, nu får vi hoppas att det inte är så många kvar i källaren. När jag ändå hade ytterkläderna på så passade jag på och skulle ställa ned de sista blommorna till sin vinterförvaring i källaren. Den enda krukan som var kvar var dahlian och gissa vad…

Dahlian som är så känslig för köld har börjat blomma, en liten, liten blomma. Livets slut…. och början till nytt liv.

Förbereder för den första julen här i vårt nya hem. Funderar på hur det ska bli till jul? Jag vill ju träffa alla i familjen under julhelgen även om vi inte kan vara tillsammans på julaftonen. Men förut var det självklart att alla skulle åtminstone äta jullunch hos oss, men hur blir det nu? Man kan inte begära att alla ska komma hit…. alla ryms inte att sova… ska vi åka iväg till någon… Livskamraten säger att han åker ingenstans…. jag gillar inte läget just nu.

Jag får hoppas att det löser sig även om jag inte ser lösningen just nu.

Igår hade vi ”vanlig middag”-gäster. Bara en vanlig middag med en slät kopp kaffe efteråt, ett mycket trevligt sätt att umgås.

I morgon är det Black Friday, trams säger jag och kommer att hålla mig borta från alla affärer under morgondagen.