När man flyttar och ska leva ett vardagsliv på ett annat ställe så vill man gärna hitta saker att göra, lära känna nya människor, som det så vackert heter ”förverkliga sig själv”. Styrketränar i grupp gör jag ju och ska prova ett gympapass i morgon, men det gäller kroppen och nu sade min själ ifrån att den vill också ha lite näring. Sagt och gjort, jag tittade genom PRO:s program och såg att en läsecirkel skulle börja denna vecka.Så iväg for jag och där i ett litet rum satt två äldre, prydliga damer. De berättade att de varit ganska många i gruppen, men nu var de bara tre stycken. Det hade varit naturliga avgångar skrattade de. Jag fick också veta att här diskuterade man inte böcker utan här läste man högt för varandra ur en bok.

-Hon är 90 år, har både grå starr och gula fläcken så hon kan inte läsa, sade den yngre damen. -Jag har också grå starr så jag läser inte heller. Men hon som. läser är bara 85.

Den tredje damen dök upp och vi småpratade lite och skrapade trisslotter. De berättade att de träffats i många år, att det var roligt att ”läsa” en bok tillsammans men att det mesta var rent socialt. De höll på i två timmar, började med att skrapa triss-lotter, läste 50 minuter, tog kaffepaus och fortsatte sedan läsningen. Först tänkte jag att nja, inte min grupp kanske, men de var så trevliga att jag kommer att åka dit nästa vecka också. Jag kan ju lösa av 85-åringen med att läsa. Det blir inte i den gruppen jag kommer att hitta vänner att gå på teater och konserter med, men det var faktiskt skönt att sitta och lyssna när någon annan läser. Få se vad det blir.

Hibiscusen har fått flytta in i gästrummet och där trivs den tydligen bara bra. Nu har den börjat knoppas.

Igår var det Tulpanens dag. Så här fint hade de det på Simons Trädgård.

Drog undan gardinen i morse, och där var den, en rosa och blå himmel. Jag blir alldeles varm i själen av denna, ständigt skiftande, himmel över sjön. Igår kväll, när jag satt i fåtöljen och tittade på TV, så var den randig med tre olika färgfält, ljusblå, rosa och en slags grönblå nyans. Underbart.

För ett par veckor sedan skrev jag en kommentar i Sundsvalls Tidningen. Man hade en artikel om hur man ska göra det omöjligt för hemlösa människor att kunna sova inne i väntsalen på Centralstationen. Jag tycker att den nya stationen ser ut att bli väldigt bra, men störde mig på beskrivningen av hemlösa. Så jag frågade helt enkelt vad man hade för förslag vad vi nu skulle göra för dem som inte har någonstans att gå in och värma sig. Sedan har jag inte tänkt mer på den kommentaren, men igår när jag läste tidningen så känner jag igen min rubrik på kommentaren och ser att det varit en hel del skrivningar om vad som faktiskt ska göras. Man öppnar en lokal i centrum, nära stationen, där hemlösa har en möjlighet att gå in och värma sig, inte ett härbärge men väl en stor lokal där de kan kura ihop sig och vänta ut natten. Detta skulle naturligtvis ha gjorts även utan min kommentar, men det kändes bra att den uppenbarligen noterats och föranlett en del andra kommentarer och artiklar.

Det är en del av nackdelen med att skriva, orden bara flyter ut i universum och man vet inte, är det någon som läser, någon som hör mig? Det är därför man blir så glad över att några ger tummen upp vid bloggen, det ger en slags bekräftelse och bekräftelse behöver vi alla.

Idag blir det en långpromenad, sedan ska vi äntligen dra färdigt rören uppe i nya badrummet och jag ska packa ned alla tomtar och julsaker. Det är dags att släppa in mer och mer ljus i livet och i huset. Önskar er en fin dag.

Så har vi varit borta över en vecka. En vecka där vi träffat många gamla vänner, övernattat på soffor men även upplevt bubbel, hummer och fantastiskt gästrum. Jag har träffat både gamla arbetskamrater för lunch och mina gamla klasskamrater för middag. Vid vår tantmiddag så kom vi att prata om en del av våra andra klasskamrater, speciellt en som vi alla stött på nu på senare dagar. Dagen efter får vi höra att just den personen gått bort några dagar tidigare.

Förstämningen sänker sig. Så många minnen, han har ett speciellt fack i mitt hjärta tillsammans med andra rara pojkar. Mina tankar går till hans familj. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om en alldeles speciell lördag som vi tillbringade i pappas verkstad – gjorde smycken i plåt, fikade och dansade. ”House of the rising sun”….

Vi har drabbats av en rejäl förkylning som verkligen har däckat oss båda. Efter en väldigt orolig natt så vaknade vi halv 11 i morse så hela dagen har känts märklig. Faktum är att fast vi steg upp så sent så har dagen varit väldigt låååååååång. Vi båda skulle lika gärna gå och lägga oss igen för det känns som att det är sent på kvällen. Vi snörvlar och nyser, inte kul. Ändå ska vi iväg norrut i morgon, det var redan bestämt och det kan vi inte ändra på.

Jag har skaffat mig en ny last, inte rökning, inte alkohol men väl drycken NOBE, aloe vera. Jag inskränker mig till 2 flaskor om dagen. När jag öppnat en flaska så dricker jag upp den omedelbart. Jag undrar vad den innehåller:

50 % aloe vera, vatten, socker, honung, surhetsreglerande medel (citronsyra, natriumcitrat), stabiliseringsmedel (gellangummi), kalcium och naturlig vindruvearom

Det låter väl inte så lockande direkt, men något i den sammansättningen måste skapa detta behov av drycken. I LOVE IT…..

Jag vill…

– åka bort, utomlands, tillsammans med mina barnbarn

– åka och titta på Pompeji

– åka på  trädgårdsresa till Italien, till England

– hyra hus i Dubai och åka dit med ett gäng vänner (eller familjemedlemmar)

– göra färdigt vattenledningarna till det nya badrummet

– bygga nya utemöbler till uterummet och sy läckra dynor till

– bygga en special loftsäng

– gå och shoppa lite nya vårkläder

– lägga mig i sängen, dra något gammalt över mig och vakna upp i mars

Ja, hur ska jag använda detta nya år? Vet inte. Få se om det blir något överhuvudtaget….

Vad ska detta nya år innebära? Det startade i och för sig mycket trevligt med ett hastigt påkommet knytkalas hemma hos oss. Gästerna trivdes uppenbarligen för de gick inte hem förrän 02.30 och det är bra gjort av oss panschisar. Vi var alla eniga om att vi önskar oss ett lugnt 2019, men att vi själva måste bidra till att skapa egna guldkorn. Men nu när jag ser på ”dagen efter” så hade den sena kvällen sina mindre positiva effekter, nämligen den att jag nyss stigit upp och klockan är nu 15.51!!!! Var tog dagen vägen? Visserligen var jag uppe kring 11-tiden och plockade ihop efter oss och diskade bort men sedan har jag sovit. Inte riktigt som jag tänkte mig dagen. Det blir till att ta nya tag inför detta nya fräscha 2019.

Lite småplock på nyåret

Igår åkte jag tåg tur och retur Sundsvall-Umeå. Jag skulle lämna igen lilla L och lille J till sina föräldrar, därav detta åkande. Till Umeå tog vi snabbtåget, 2 tim, snabbt och behändigt. Jag hade fått för mig att det bara var att stanna kvar på tåget och åka tillbaka, men det visade sig att det var SJ ena vägen och Norrtåg andra. Det med Norrtåg var inget snabbtåg, så det blev 3 timmars åkande på hemvägen. Men det gick bra, lugnt och skönt och jag hade en bra E-bok med mig.

Det enda tråkiga var att när jag kom tillbaka till Sundsvall så hade jag fått parkeringsböter, 500 kr. Det känns inte bra, vi var sena till tåget och p-automaten krånglade. Resultatet blev att vi var tvungna att springa till tåget och väl ombord så skulle jag parkera bilen via SMS. Det blev lite jobb med att få reda på region-nummer men jag lyckades och betalade 112 kr. MEN det var tydligen till fel bolag!!?? Det finns visst två operatörer vid järnvägsstationen beroende på vilken rad man parkerar på…….. Det blev en dyr resa. Jag ska ringa och försöka slippa betala i alla fall, men jag har inga förväntningar att lyckas.

Det blir ingen summering av det gångna året. Jag nöjer mig med dagens bild från vår vackra sjö där man tydligt ser att det finns alltid en ljusning vid horisonten. Det är nog det nya året som visar sig.

Nu hoppas jag att julefriden får sänka sig över världen. Den nya snön ligger vit och vacker, skinkan ska griljeras, köttbullar ska rullas och de sista julklapparna slås in. Gästrummet ska förberedas för gästerna. Mammas virkade juldukar pryder sin plats. Allt är i ordning. Någon tomte kommer inte eftersom Livskamraten och jag ska fira julafton helt ensamma och vi träffade ju tomten redan i torsdags. Vi ska ut och skotta, men sedan blir det nog till att kura inomhus resten av dagen. Nu får bloggen vila ett par dagar.

GOD JUL tillönskas dem som läser min blogg och önskningen räcker till även för dem som inte läser den.

Igår var vi på Lilla Julafton hos en av våra vänner. Sagolikt goda sillar hade hon lagt in, däribland Ernsts sill med pepparrot och senap, kan rekommenderas. Även tomten dök upp, oväntat nog, och det förhöjde verkligen kvällen. Så roligt vi hade och så fort kvällen gick.

Värden fyller 70 år på julafton och hans fru berättade att hon bokat en helg på Ulfsunda Slott plus köpt biljetter till Elitloppet. Eftersom Livskamraten också gillar trav så föreslog hon att jag också skulle överraska med en slottsweekend och trav. Sagt och gjort, nu är det bokat i maj 2019. Han ska få biljetterna på julafton, gissa om han kommer att bli överraskad. Tänk så säker jag är på att han aldrig läser min blogg…. jag kan öppet skriva om vad han ska få.

Idag är den längsta dagen, imorgon vänder det och vi går mot ljusare tider. Fira detta och tänd massor med ljus!

Så är vi alltså tillbaka efter vår minisemester till Åland.Första gången vi åkt med Cinderella faktiskt. Något som vi förstod var lite ovanligt. Väldigt många av dem som vi mötte på båten åker varje år, både vid juletid och andra tider. Men så trevligt vi hade! Vädret var bra, båten var fullbokad och vi träffade så många trevliga människor. Redan när vi gick till puben före julbordet så kom ett trevligt, pratsamt par och slog sig ned vid vårt bord. Tyvärr skulle de äta vid andra dukningen så vi fick skiljas åt. Inne i matsalen valde vi att slå oss ned vid ett bord för 8 där det fanns två lediga platser. Det var lyckat för det visade sig att vi hamnat bredvid våra kompisar, märkligt vad slumpen kan slå till rätt ibland. Med vid bordet satt två andra par och snart var vi mitt uppe i glada samtal med dem. Tyvärr fick man bara sitta fram till dess att nästa dukningslag skulle in. Vi hade gärna suttit där hela kvällen, så trevligt var det.

Sedan var det underhållning på olika ställen på båten, gott om ytor att röra sig på och gott om platser att sitta på, det kunde inte bli bättre.

Tidigt på morgonen kröp vi i säng, eller till kojs kanske man kan skriva, och somnade så gott som omedelbart. Men helt plötsligt vaknade jag och tyckte att jag hörde något från hyttdörren. Mycket riktigt, där stod Livskamraten i bara kalsongerna och stökade med låsmekanismen på dörren, klev ut i korridoren, stängde dörren, kom in igen och fortsatte. Trött och yrvaken som jag var så for det genom huvudet att han kanske bara ville försäkra sig om att dörren verkligen var låst, kanske hade någon varit och tagit på handtaget eller något sådant. Så hörde jag att dörren stängdes med en ordentlig smäll och det blev tyst….så tyst att jag måste titta och vad, hytten var tom! Jag kastade mig upp ur sängen och ryckte upp dörren och vad får jag se? Där går min älskade i bara kalsongerna bort i korridoren…….

Som tur var kom han tillbaka när jag ropade på honom och naturligtvis frågade jag vad han tänkt göra. Han skulle på toaletten…. och yrvaken som han var så hade han uppenbarligen inte hittat den i hytten.

Jag bara visade honom dörren och lade mig igen. Men sedan…..började jag skratta. Milde tid, så fort jag lugnat mig lite så kunde jag se honom framför mig, långt borta i korridoren, barfota, i kalsingar, och då var det dags igen. Till hans stora irritation kunde jag inte sluta skratta så till slut fick jag lov att ta fram boken och läsa tills han hade somnat och inte kunde höra mig fnissa. Som jag har skrattat åt det sedan dess. Helt underbart! Medan jag skriver ser jag honom framför mig och skrattet bara väller fram.

Man får kanske inte lämna ut sin livskamrat på detta sättet? Det har han inget emot så länge jag gör det med kärlek i hjärtat och tro mig, efter den synen så ökade kärleken ytterligare. Ett gott skratt förlänger livet så den upplevelsen har nog lagt några år till mitt liv.

Nu är det dags att göra något för om några timmar är det Lilla Julafton hos vänner. Kom ihåg, plocka russinen ur livet (kakan) och njut av att finnas till.