Vi har varit effektiva idag, åkt till Birsta, polisen och Återbruket. Massor av saker var planerade och vi har klarat av, nästan, allt. Vi glömde fylla på gasolen men vi har varit och ansökt om pass, köpt fantastisk bukett till Alla hjärtans dag, varit på IKEA, Clas Ohlson, Stadium, ja massor av ställen. Sedan avslutade vi med ett besök på Återbruket, loppis som har allt och mycket är väldigt fint. Men jag är ute efter en mindre vägghylla och sådana verkar inte finnas. Antagligen så har man bara kasserat dem.

När vi kom hem installerade vi antennen till den andra TV:n i Salen och det fungerade! Det fungerade så bra att vi blev sittande och tittade på underbara hus i Israel. När vi äntligen slet blicken från TV:n så möttes vi av en klart rosa himmel över sjön. Jag skyndade iväg efter telefonen, men färgerna blev helt annorlunda. Men vackert var det.

Tänk så skönt det kan vara med lite hårt kroppsarbete, typ styrketräningen. Jag njuter när man får anstränga sig ordentligt och sedan stretcha riktigt efteråt. Vi var 12 stycken på träningen idag och vi har 20 stationer som vi arbetar oss igenom. Idag dök det upp en vithårig dam som vägrade att flytta sig från de maskiner vi använder under träningen. Hon blev så sur att vår ledare fick prata med henne och förklara att ”vi är en grupp som tränar tillsammans mellan 12-13 och de maskiner där det står en nummerlapp är reserverade för oss”. Milde tid så sur hon var. När vi pratade om det efteråt så var jag i alla fall tvungen att säga att jag kände lite förståelse för henne. Hon har betalat för att träna, ingen har upplyst henne om att det är gruppträning just den tiden. Vi borde åtminstone kunna sätta upp en lapp på dörren om att det pågår gruppträning så hon kan välja en annan tid att gå och träna. Jag vill så gärna vara diplomatisk och förstå alla. Burr, det måste jag lära av mig. Lite mer elakhet skulle behövas.

Jag blev i alla fall så inspirerad av allt snack om pelargoner och fröer  när vi satt i omklädningsrummet att jag blev tvungen att stanna till och köpa lite så-jord. Så nu har jag sått en kruka cocktailtomater. Nästa gång jag är på affären ska jag köpa en påse med blandade tomatsorter, de brukar vara goda. Så ska jag prova att så dem också. Bara skära en skiva och lägga i jorden. Kommer det tomater så blir jag glad, kommer det inga så är det bra det också. Jag har också satt en kruka persilja, basilika och en slags gräslök. I år tänker jag utnyttja våren och sommaren till max med blommor och kryddor. Ja, så är det och så ska det bli.

Igår smälte en hel del snö. Hela taket över uterummet blev helt rent och det känns väldigt skönt. Idag har det varit lite kallare men soligt och fint. Jag for iväg till min Läsecirkel och idag var vi samlade hela gruppen, alla 5. Vi enades alla om att vi börjat läsa en tråkig bok så 85- och 90-åringen skulle följas till biblioteket efter vårt möte och låna en ny, det blir spännande. Vi har faktiskt jättetrevligt. Nog kan jag väl känna att det vore  roligt om någon yngre kunde vara med, någon som jag kan bygga upp en vänskap med för några år framåt. Men jag får hoppas att dessa pigga damer håller ut ytterligare ett antal år.

Väl hemma så föreslog jag att vi skulle äta våfflor i uterummet. Jag tog fram bär ur frysen, vispade grädden och gräddade våfflorna. Tyvärr kändes det för svalt därute, så vi fick sitta inne, men det var också skönt. Nu har jag en stor kastrull med grönkålssoppa på spisen samt ett gäng våfflor till efterrätt. För en stund så känner jag mig som en duktig husmor. Det enda som fattas är väl att jag skulle ha bakat ett gott matbröd. Det kanske kan bli något för morgondagen….

Livskamraten har nu ägnat två dagar åt att styra ned snö från våra tak med den egenhändigt tillverkade snörakan. Det har fungerat väldigt bra, men nu kommer det surt efter. Han har så ont i båda armarna, ända från skuldrorna och ut i fingertopparna. Så idag har det varit en väldigt stillsam dag. Han ligger på soffan, jag smörjer in honom med smärtstillande salva. Han stönar, han orkar knappt prata.

Varför lät jag honom jobba så hårt när jag vet att det alltid kommer efterräkningar? Jag har varit ute och skottat två gånger, klyvt lite ved, suttit med lite bokföring (hjälp åt en kompis) och läst, tyst och stilla har dagen varit. Jag hoppas det är bättre i morgon.

Det kommer mer av den vita varan. Igår tog vi itu med snön på våra tak. En underbar dag med strålande sol och lagom kyla, inte dumt.

Så såg det ut när jag skottat mig fram till nocken på ena taket. Livskamraten har tillverkat en snöraka så han kan styra bort snö från taket över vårt nya uterum. Men tyvärr orkade vi inte göra färdigt överallt och idag vaknade vi till en vitgrå värld där snön bara vräker ned. Nu är det inte den luftiga, lätta snön utan idag ser det tungt ut. Suck…

Igår kom jag på att vi inte använt vår elspis på flera dagar. Vi använder vedspisen och det känns så mysigt och bra att få göra det. Just detta att man kan använda hela ytan på spisen är så bra. Man kan ställa de frusna grönsakerna längst ut på kanten och där står de och blir gyllenvarma. Man kokar upp / bryner och drar sedan kastrullen åt sidan så får maten stå i lugn och ro och ”gotta” till sig. Perfekt.

Idag ska jag åka och klippa mig och sedan åker vi till Birsta och handlar lite. Jag ska ta med häftet Restaurangchansen och köpa lite indiskt till middagen och kanske även använda en kupong på Plantagen. Det verkar bli en snörik helg så det är bara att förbereda sig, något gott att äta, lite vackra blommor, ett glas vin och mycket snöskottning, det får bli helgens melodi. Jag önskar er en trevlig helg.

Vi har samer i vårt land. Lappar som vi sade när jag var barn och var uppe hos mormor och morfar. Det låg inget förnedrande i ordet ”lapp” då, inte hos oss i alla fall. Jag har sett filmen Sameblod, en mycket stark film, men jag har inga egna minnen av något slags förtryck mot samerna. Det var helt enkelt människor som levde på ett annorlunda sätt. Det var roligt att gå iväg till renskiljningsplatsen en bit bort längs vägen. Man kunde ju få erbjudande om att sitta ner vid någon av eldarna och hade man riktigt tur så fick man en kåsa kaffe. Med en ostbit i, himmelska fröjd. Min högsta önskan under ett par år var att få ett par vita lappskor, jag fick aldrig några för mamma sade att de var alldeles för halkiga. Men drömmen levde.

Ett antal samer bodde i ”morbror Johans” vinterhus. Morbror Johan som varit i Kanada och haft en farm. Han pratade mycket om indianerna som han arbetat tillsammans med och hade vackra saker, bland annat en skinnjacka som han köpt/fått av indianerna. Jag önskar att jag skulle minnas mer om vad han berättade om och undrar så vem som tog hand om hans saker efter hans bortgång. Jag ska försöka forska mer om honom via Ancestry.

Jag har för första gången i mitt liv tittat på en serie på Viaplay, nämligen serien Outlanders som bygger på Diana Gabaldons böcker. I min bokhylla, före flytten, fanns alla hennes böcker i serien om Claire och James Fraser. När jag såg att böckerna fanns som en serie så bara måste jag titta på den. Jag blev så charmad av den James Fraser som beskrevs i böckerna så jag ville kolla om huvudrollsinnehavaren i serien motsvarade mina förväntningar. OM han gjorde! Jag har tittat mig igenom fyra säsonger av serien nu och tycker att den är jättebra.

Något som fascinerar mig är (bland annat) indianerna. De avbildas med färggranna rockar, faktiskt liknande samedräkter i färg och snitt. Såg de ut så? Jag skulle vilja ta reda på mer om dem och deras seder.

Likaså om högländarna, skottarna. Kan man bli annat än fascinerad av deras livsstil, sånger, klansamhället?Gemensamt med dessa olika kulturer är en vilja att leva i samklang med naturen, något ”vi” förlorat efter vägen, klimathot och annat elände. Det finns så mycket jag vill lära mig, men tiden räcker ju aldrig till. Jag undrar om det finns något senior-universitet i Sundsvall? Måste kolla, det kanske finns några kurser man kan gå nästa vinter……

Samerna finns och vi ska vara glada åt att den kulturen börjar synliggöras. Det blev ett rörigt inlägg, men grundmeningen är att vi ska vara glada åt de olikheter som finns, försöka förstå, hjälpa till att bevara och framförallt, tillåta olikheterna och glädjas åt dem.

Om man inte känner till det förflutna, förstår man inte nutiden, och är inte lämpad att forma framtiden.

Idag var fjärde gången jag åkte på Läsecirkeln. Vi var bara tre stycken idag för 90-åringen har fått besvär med magen och väntar på att få komma till vårdcentralen. Hon har väldigt besvärligt, och har haft så i ett par veckor, men har fått veta att hon får träffa läkaren den 12 februari, alltså om drygt en vecka. För att vara riktigt säker på att 90-åringen verkligen skulle förstå hur lågt prioriterad hon är inom sjukvården så blev hon upplyst av sköterskan i tidsbeställningen: du är så gammal så det finns ingen som vill operera dig i alla fall.

Den sköterskan borde försöka hitta en arbetsplats där hon passar bättre.

I vanliga fall så turas vi om och läser, 85-åringen och jag, vi som fortfarande ser att läsa, men idag blev jag ombedd att läsa hela tiden. Så nu har jag i alla fall blivit av med behovet av att läsa högt för ett tag. Men så roligt vi har vid dessa träffar. Vilka fniss och skratt det blir. I boken förekommer en del skrivelser om sex och idag kom jag på mig med att helt enkelt hoppa över ett stycke i kapitlet. Var det för att det var för fräcka ord för mig att läsa högt för dessa damer? Jag har svårt att säga en del ”olämpliga” ord högt. Eller var det för att jag ville bespara dessa oskyldiga damer fasan i att höra sådant språk? Vet inte.

Jag vet i alla fall att hon som bara är 75 år är gift med en man som är 88 år och som har fått diagnosen Alzheimer. Vi pratade en del kring hur snabbt sjukdomen förändras och hur det påverkar deras relation. Så berättade hon att hon varit borta på ett barnbarns kalas för ett par kvällar sedan. På natten vaknade hon av att maken stod vid hennes säng och ville lägga sig hos henne. Han hade drömt en sådan mardröm, berättade han. Han hade nämligen drömt att hon var borta, vilket hon ju hade varit, hon hade varit hos en annan karl och han hade åkt iväg och hämtat hem henne. Tänk att sådana tankar som kan dyka upp i huvudet på en 88-åring. Det trodde jag inte.

Ska det bli lika mycket snö som i fjol vinter? Jag är ute och försöker hålla vår lilla väg upp till parkeringen öppen. Det innebär att gå ut och dra upp ett spår med snösläden med jämna mellanrum. Vi har ingen plats att lägga av snön nere vid huset så vi måste upp, upp, upp. Så nu har jag fått ont i min vänstra handled, den som jag bröt för ett år sedan. Tydligen har jag inte fått igen alla muskler där tråkigt nog. Det blir till att hålla sig inne och mysa, ut och dra en vända med snösläden, in och fortsätta mysa. Händer inget att skriva om.

Idag tänder jag ett ljus för Eva, min syster. Detta är hennes födelsedag och jag önskar så att vi fått åka och uppvakta henne. Saknaden är stor.

För övrigt tror jag att det blir en dag att ägna åt att skotta. Snön vräker ned. Jag ska göra köttfärslimpa med bacon, har köpt brieost, valnötter och fikonmarmelad så vi ska nog ha en bra dag ändå.

jag saknar någon som minns det som fanns från första början
som minns när vi tältade
som minns söndagseftermiddagarnas långa kaffestunder
som minns när du skulle hjälpa mig med matten
som minns hur du jagade mig runt i huset
som minns när vi skulle välja rum i vårt nya hus
Du är borta
jag är ensam kvar att minnas
Tomhet, saknad, kärlek

Jag läste artikeln om ”Ida” i dagens VK, hon som lidit av ångestattacker och oro ända sedan hon var ett barn, som stått på väntelista för traumabehandling i flera år och där Försäkringskassan drog tillbaka sjukpenningen för att hon kunde arbeta 25 % med ett ”strukturerat” arbete. Så kanske det skulle fungera. Om man nu kunde hitta en arbetsgivare som var villig att anställa någon på 25 %. Ibland stör det mig så att vi inte ser människan som en helhet. Inte minst inom vården. Det finns människor som gått på samma medicin år efter år, receptet har bara förnyats och förnyats. Ända till dess att en engagerad, kompetent läkare tittar genom hela bilden av människan och kommer på att den här medicinen fungerar inte tillsammans med de andra medicinerna, att den här medicinen har vi mer eller mindre slutat använda, istället använder vi X. Någon som tar sig tid, har kompetens, helt enkelt är intresserad av människor….. Varför är det sådan brist på sådana människor idag? Varför är det sådan brist på personal inom sjukvården? Det utbildas nya läkare, sjuksköterskor hela tiden. Vart tar de vägen? Flyttar alla till Norge eller blir stafettläkare? Varför har vi inte fler undersköterskor / biträden så att sköterskorna och läkarna kan ägna sig åt det de är utbildade för? Många frågor, jag vet och fler finns det. Men var finns svaret.

Här sitter jag och skriver. En kopp gott te har jag framför mig. Blicken dras ut genom fönstret framför mig. Allt är vitt, det har kommit mycket snö och jag fick skotta länge igår. Livskamraten hade fastnat i snön dagen före och fick skotta sig fram så han var utslagen igår och låg på soffan. Jag skottade alltså och någon styrketräning blev det inte. Nej, det räckte så bra med skottningen. Det känns lite bittert sådana dagar att vi har två snöslungor och ingen fungerar…. Idag ska jag skrapa badrumsdörren och förhoppningsvis hinna måla den på insidan. I eftermiddag blir det bio, Britt-Marie var här, tillsammans med tre andra damer i vårt ”gäng”. Efteråt brukar vi äta tillsammans så igår gjorde jag ugnspannkaka med mycket bacon i, som Livskamraten kan ha till middag.

Imorgon blir det linssoppa. Det fungerar väldigt bra faktiskt med detta strukturerade sätt att planera veckans middagar. Nu är det Jamie Olivers kokbok en dag, soppa en dag, fisk en dag, vegetariskt en dag, det är grunden och jag har börjat göra rätter som vi mer eller mindre glömt bort att göra de senaste åren. Som linssoppa, potatis- och purjolökssoppa, ugnspannkaka, köttfärslimpa med mera. Jag har till och med gjort hastbullar och det var länge sedan. Det känns att nu när det inte är så mycket måla, bygga etc. så har lusten att laga mat kommit tillbaka. Roligt är det! Ha en bra dag, det ska jag ha.