Vilken tur att vi fått ett nytt kondis i Holmsund, Skärgårdscafét. Jag var där och fikade med en väninna idag och det kändes så bra; mycket folk som satt och fikade, många som handlade med sig bröd hem, precis som det ska vara. Tankarna går tillbaka till Fessés, så gott det doftade därinne, så mycket folk där var. Det behövs en samlingsplats i ett samhälle. Sedan åkte jag hem och åt middag med de tre äldsta barnbarnen och förstås så åt vi tårtan jag köpte med mig från cafét. Trevlig dag!

Imorgon blir det klädparty och därefter middag hos goda vänner. Ja, det låter väl inte dumt. Vi bara fortsätter att ta det lugnt och må gott, lite av semester faktiskt.

I kväll är det trav och här finns förstås Netflix och allt möjligt på TV-fronten, men inte kanal 12, så Livskamraten får titta på travet på datorn. Då kan jag välja och vraka mellan det stora utbud som finns på TVn. Det blir väl tillsammans med lille Jako, jag tror att han längtar efter att husse och matte ska komma hem. Husse brukar plocka hans blodpennor i nacken och där Jako inte kommer åt själv så i kväll ville han att jag skulle plocka blodpennorna. Men jag vet inte riktigt vad det är som ska plockas bort så han fick väl inte den hjälp han behöver tyvärr. Jag hoppas han nöjer sig med att sitta och gosa istället.

Har just varit ute och matat hönsen och kycklingarna. De sov när jag kom in men blev pigga och glada när jag hällde upp maten. Gulliga är de, men hönsmamman bevakar sina små så de vill hon inte att jag ska röra. Men så ska väl en hönsmamma vara.

Under värmelampan har de det tryggt och bra.

Jag råkade nysa när jag satt här vid datorn och nu har jag en papegoja som nyser oavbrutet, tänk vad dessa små bevingade vänner kan föra oväsen. Varje gång någon ska gå ut så ropar han ”hej då” minst 25 gånger innan man hunnit öppna dörren och nu när jag gjorde i ordning hönsmaten så satt han och ropade ”kom och ät”. Ja, det är i stort vad våra dagar ägnas åt nu ett tag framåt. Vi är höns-, kyckling- och papegojskötare. Jag hoppas ni har det lika bra som vi.

I morse steg jag upp med glatt humör, redo att tapetsera färdig den lilla väggbiten. Men det behövdes bara en blick på Livskamraten så såg jag att detta kommer att bli en lång, tyst dag idag igen. Han hade så ont att han såg alldeles förvriden ut. Jag bad honom att gå och lägga sig i sovrummet så kunde jag i alla fall städa vardagsrummet, få bort allt snickeridamm och allt skräp. Det känns skönt att få det gjort i alla fall. Sedan har jag bara hållit mig undan så gott jag kunnat. Smärtan förvandlar honom till något liknande Dr Jekyll & Mr Hyde nämligen.

På eftermiddagen var vi bjudna till grannarna tvärsöver sjön så jag gick dit ensam. Som vanligt hade vi grannar det trevligt och njöt av den goda Prinsess-tårtan. Sedan var det bara hem och värma upp resterna av broccoli med kassler-gratängen och nu har han ätit och ligger och sover på soffan igen. Värktabletterna slår ut honom totalt. Så nu sitter jag framför datorn en stund och sedan blir det nog till att ta en bok och lägga sig på sängen fram till kl 21, då ska jag nämligen se avsnitt 2 av ”De nya svenskarna”. Intressant.

Livskamraten pressade mig lite idag. Han fick mig att för första gången använda en batteridriven cirkelsåg. Vi jobbade med att sätta plywooden för den lilla väggbiten och då erbjöd han mig att kapa skivorna. Först vågade jag inte men han var ihärdig och fick mig att prova. Så nu har jag använt en sådan maskin också.

Så imorgon ska vi bara tapetsera biten och sätta lister så är den färdig. Det kommer att bli jättebra.

Dagarna är så vårlikt vackra nu. Kommer det snö igen så kommer det att kännas jättejobbigt. Nej, nu ska jag ta fram de blommor som fått tillbringa vintern i källaren. Jag har satt några frön från en begonia som jag fick av grannfrun i somras och de har verkligen skjutit fart. Jag har också lagt ned några tomatskivor av goda tomater i jorden och nu prunkar det grönt i krukorna. Livet är skönt.

Idag blev det inte mycket läst i vår Läsecirkel. Jag läste fram till kaffepausen, men medan vi drack kaffe så blev vi så uppspelta (koffeinet?) att vi bara skrattade. Faktum är att damen från Röda Korset kom och sade att ”om ni inte vore en grupp så skulle jag gärna sitta med er, ni skrattar så gott”. När vi sedan skulle fortsätta läsa så blev det inget, vi bara flamsade, så kan det bli. Idag fick jag reda på att den femte i gruppen, den andra nykomlingen förutom mig, är 82 år!!! Det hade jag aldrig trott. Hennes make gick bort i januari och nu i maj skulle de varit gifta 60 år. Milde tid, här sitter jag med ett järngäng och vi fem är alltså 297 år tillsammans. Imponerande! Mycket klokhet, mycket glädje finns det hos damerna, för att inte tala om att det finns ett dj-vla anamma-stråk hos var och en av dem.

Jag köpte glass när jag åkte hem. Så kom jag på att jag måste ha frimärken också så det var bara att ställa ned korgen och gå in i spelboden för att köpa ett häfte. Tror ni inte att det var en kvinna där som stod lutad över sin mobil tillsammans med expediten och skulle leta efter ett paket som tydligen kommit bort. Suck. Expediten hade ju letat via sin dator och hittade han det inte där så…… Men hon var envis och lade beslag på honom. Jag tänkte förstås på glassen som började mjukna…..

Till slut så gav kvinnan upp och jag fick mina frimärken. Snabbt gick jag in i affären igen, plockade upp korgen och gick snabbt mot kassan. Där fanns bara en cirka 10-årig kille som köpt en drick-youghurt så det borde ju gå snabbt. Men han skulle betala via sin telefon på något sätt och det krånglade bara. Han försökte och försökte, men icke. Till slut sade jag åt honom att han kunde ta sin yoghurt så skulle jag betala den.

Snabbt hem, in med glassen i frysen, kapade plywooden till vägghyllan, lagade broccoligratäng med kassler och nu är det dags att sätta sig i soffan, ta fram glassen och njuta av kvällen. Sköt om er.

Idag hade jag tänkt göra den lilla TV-väggen klar. Men ödet ville annorlunda. Det blåser rejält idag och Livskamraten känner av väderförändringen. Han har alltså legat och slumrat, med värktabletters hjälp, på soffan mer eller mindre hela dagen idag. Eftersom TV-väggen finns i alldeles bredvid så har jag inte kunnat göra någonting.

Istället har jag suttit vid datorn, gjort färdig bokföring åt två företag för 2018. Visst är jag snäll som gör det ”bara därför att”? Det är roligt att hjälpa till när man ser att det behövs. Så har jag planterat om två stora pelargoner, inte lätt att göra det ensam för krukorna är tunga. Livskamraten var upp en kort stund och jag passade på att erbjuda kaffe, men ack nej, han bara gick tillbaka till soffan och somnade igen.

Suck, han har så fruktansvärt ont. Det är tungt att se honom. När han gick och lade sig igen så gick jag upp till sovrummet och lade mig att läsa, vad annat kan man göra? Som vanligt när jag läser så glömmer jag omgivningarna och mår bra så när en av grannarna ringde och bjöd på kaffe på onsdag, så kändes det alldeles utmärkt igen.

Imorgon är det dags för Läsecirkeln, trevligt! Jag hoppas vi alla har en bra vecka framför oss.

Varför hittar jag på så tokiga saker? Som detta att bygga in TVn i en vägg? Så idiotiskt! Jag vet ju hur snett och vint allt är här i huset. Inte som det kan vara i ett trähus, att en vägg lutar. Nej, här kan det ju vara små knölar eller en mjuk rundning någonstans på väggen som gör att det man mäter från golv till tak inte alls stämmer när man sätter dit en träregel. Vilket pusslande det blivit för denna lilla väggbit.

På bilden ser man en liten utbyggd väggbit längst till höger. Därinne är det utlopp som Knutte byggt när han planerade för badrummet på övervåningen. Där går alltså vårt duschvatten ut. De blå och vita slangarna är inkommande kall- och varmvatten samt el. Där tyckte jag alltså att det var en toppenidé att bygga in TVn. Då skulle man kunna sätta in en liten LED-list med belysning och sedan ställa sideboardet framför väggen. Snyggt skulle det bli. Nu när jag kämpat i ett par dagar så håller jag på att gå upp i limningen. Droppen blev när jag satt upp regeln högst upp mot taket, längst till höger och Livskamraten, liggande i soffan, tittande på skidåkning, säger: -men så sned regeln blev. Nu gör det ingenting att den lutar lite åt höger, det går att fästa plywooden i den ändå.

Men jag blev lite less, Jag måste också ta fram japan-sågen och såga lite i plywooden som vi satt fast på kortänden. Den är rakt sågad, men väggen buktar så längst ner sticker den ut utanför plywooden.
Det är i sådana ögonblick jag längtar efter ett nybyggt hus där man inte behöver göra någonting.

Hux flux så ramlade ett par dagar i väg utan att jag hann sätta mig vid datorn. Vi har varit lite småduktiga de senaste dagarna, gjort badrummet helt färdigt, ni vet satt dit de sista listerna, målat om dörren, sådana saker. Så nu finns det inget som ska göras därinne, förutom det man använder badrum till. Vi har också börjat bygga den lilla väggbiten där storTVn ska byggas in. Mycket tankegång före, men när jag väl fick sätta igång så har det gått undan. Jag måste förstås fortfarande ha Livskamraten som jag kan stämma av arbetet med, någon frigående snickare lär jag aldrig bli. Men det känns roligt att få göra klart lite småsaker innan våren kommer på allvar. Idag tog vi eftermiddagskaffet i uterummet, +24 minsann, inte dumt.

Vidare har vi varit på kaffe-möte och planerat för kommande blivande 70-årskalas. Högljudda träffar blir det, lilla vovven kröp ihop hos mig och skakade i hela kroppen av nervositet. Men till slut lugnade han sig och kunde slappna av och ta en tupplur.

Nu ska jag sätta mig och titta på tapeter för vi ska sätta tapet på den nya lilla väggbiten. Mysigt.

Sitter här med morgonfikat. Klockan är 10.30, alltså stor försovning idag. Är det ens lönt att gå upp, dagen är snart slut i alla fall….och inte har jag planerat middagen heller. Jag som varit så glad åt att jag planerat hela veckomatsedeln nu ett antal veckor. Denna vecka har jag hållit på och tömt frysen för att kunna se vad som gömmer sig på botten. Nu finns det massor med broccoli, haricots verts, hallon, rabarber, en laxskiva?, 200 g köttfärs, persilja, dill, timjan, 2 förpackningar med grönkålssoppa…vad i hela fridens namn ska jag göra av det?

Uppriktigt sagt så känns det som att det är lika bra att gå och lägga sig igen. Kan inte någon ringa och bjuda över oss på middag…nej, det är nog bäst att klä på sig och gå en rask promenad, eller åtminstone en promenad, så dammet rensas ut ur hjärnan och nya intryck får plats. Kanske till och med att någon fågel kan sjunga något vackert. Någon slags inspiration behövs.

Inspiration är något som ibland tar slut
Och då är det bäst att man ger sig ut

Ut och letar efter vad som kan inspirera igen
För att kunna jobba vidare sen

När inspirationen är hittad och skrivandet tar vid
Är det bara att skriva ner allt i sinom tid

När allt sen är nerskrivet och satt på pränt
Kommer den känslan vara det bästa du känt

Det ska väl vara Alla Hjärtans Dag alla dagar tycker jag. Men visst har jag skickat glada hjärtan och bilder till barnbarnen, det kan jag inte låta bli. Idag blev det städning helt plötsligt. Jag bakade också en sockerkaka och kom på att vi kunde bjuda de fem närmaste på kaffe. Det visade sig att fyra redan var upptagna, men vi fick i alla fall en kaffegäst och vi bjöd på nybakad sockerkaka och chokladhjärtan, inte dumt.

Efter kaffet satte vi upp en liten fönsterbänk i badrummet och det blev en detalj som lyfte intrycket av rummet. Märkligt vad en liten detalj kan få stor betydelse ibland. Till middagen drack vi lite bubbel ”bara för att….” Imorgon är det fredag och jag kan bara konstatera att tiden bara rinner iväg. Var tar alla dagar vägen egentligen?