Lovsång till långkalsonger

Vaknade i morse och det hade snöat! Hurra! Utsikten från fikahörnet var väldigt begränsad, hela sjön hade försvunnit!
20160104_111725 (1)Bilden ser lite fläckig ut och det är för att jag tagit den genom fönstret. Förstår inte vad det är för dålig husmor på det här stället. Jag får ta henne i  örat till våren och be henne tvätta fönstren så man har fri sikt ut.

Det var alltså läge att ta på sig understället, det rosa som jag fått av sonen och sonahustrun. Jag ser kanske ut som en stoppad korv i munderingen, men den är underbart varm och mjuk att ha på sig.
20160104_135724

På den tiden vi åkte upp till fjällen med barnen för att åka slalom så hade jag och ungarna samma underställ, nämligen de randiga från Polarn&Pyret;
kalsonger
Bild från Polarn och Pyrets hemsida.
Jag hade blåa kalsonger och de hade jag år efter år efter år. Långt efter att barnen lämnat sina randiga underställ bakom sig så drog jag på mig dessa direkt vid ankomsten till fjällstugan. De blev en symbol för våra besök uppe på fjälltopparna, för min kamp att ta mig nerför fjällsidorna. Jag kom alltid ner långt efter de andra och min förklaring att jag åkte med grace och stil och passade på att beundra utsikten föll inte alltid i god jord.

Jag minns när vi blev tvungna att ändra vår livsstil pga Livskamratens ledsmärtor. Det är speciellt ett tillfälle som dyker upp i mitt minne. Livskamraten låg på sängen och hade väldigt ont. Solen strålade över den vita snön, precis en sådan dag som det alltid var när vi åkte till fjälls (javisst, jag har lite selektivt minne.) Jag bestämde mig för att gå en ensam promenad, tog fram mina kära blårandiga kalsonger, satte mig på en stol och…… började gråta. Alla glada minnen från fjällresorna kom glidande i mitt minne, sorgen över att detta nu var ett avslutat kapitel. Sorg och tacksamhet över tidigare upplevelser trillade runt i mitt huvud.

När jag gråtit färdigt gick jag ut på en skön, ensam promenad. Väl hemma kastade jag de blårandiga i soporna och sedan dess har jag inte haft några favoritkalsonger. Men nu, nu har jag nya, fina sådana och vi ska tillsammans skapa oss en mängd glada, nya minnen. Hälsningar från en glad stoppad korv!

6 kommentarer

  1. Monica Nordlund

    Go morron, ja, långkalsonger är väldigt personliga, själv har jag ett
    par grå HH:s, pojkkalsonger, som hängt med ett tag, håller värmen
    och hållit formen, och vad mera kan man begära. Igår hade vi -13 gr,
    och då behövs dom grå, eller dom rosa. Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.