Tillbaka igen efter en liten paus

Det har blivit några dagars bloggstopp. Mycket därför att Livskamraten inte varit på topp och jag påverkas ofta av hans humör och hur han mår. Ibland resulterar det i att jag arbetar non-stop och får jättemycket gjort. Men ibland händer det som nu har hänt. Jag bara lägger av med allt. Dessa dagar har jag läst, två jättebra böcker av en, för mig, obekant författare. Böckerna ligger på övervåningen och jag har inte lust att gå upp och hämta dem, men jag lovar att jag ska foton av dem imorgon. Faktum är att jag sträckläste bägge två, kunde bara inte lägga ifrån mig dem.

Idag har det varit lite  piggare, både Lk och jag  har piggnat till. Idag har vi alltså varit iväg till Svartvikstippen och lämnat ifrån oss lite av livets överflöd. Vi åkte dit mitt på dagen, ”panschis-tiden”, och idag var panschisarna stökiga. Vi blev stående i kö och folk stod och sorterade på plats vid bilen, suck. Tänk så mycket lättare om man sorterade hemma! Men vi stod i kön och bar iväg våra prylar till sina containrar så det gick ganska fort för oss ändå. Vi hann hem till eftermiddagskaffet, hallonrulltårta, det vill man ju inte missa.

Igår, Mors Dag, var en strålande dag med tropisk värme. Det slutade med ett häftigt åskväder under eftermiddagen, men vi blev kompenserade senare på kvällen då vädret blev jättefint igen.
Vilka dramatiska färger!

Idag har vi gjutit lite här och var. Jag ångrar verkligen att jag inte tog fram betongblandaren för det blev många hinkar. Jag brukar säga att jag ”vispar” betongen och då får min käre Livskamrat ett mindre utbrott. -Man kan inte säga att man vispar betong, man blandar den!

Ha, tror han ja, jag vispar i alla fall min betong, eller cement, eller vad det nu är. Idag har jag blandat för
en ny trampsten

en ny balk där vi ska sätta upp en skjutdörr för att försöka stänga vinden ute

lagat sprickor i vår stora trappa, man måste vara rädd om den för en sådan trappa gör man inte om

sedan blev det till att vila under pergolan