SD?

Idag fick vi fikafrämmande, konstigt uttryck, men ni förstår vad jag menar. En 75-årig  man, reslig, i fullt arbete med att hjälpa söner och döttrar, både här hemma och utomlands, med allt vad de kan behöva hjälp med, från badrumskakling, till barnbarnspassande och lantarbete. Jag gillar honom. När han var till oss förförra sommaren, tillsammans med de mediala männen med slagrutor, så serverade jag kaffe ute på altanen åt herrarna. Det var den gången jag hade med mig en kopp för mycket som jag satte fram på bänken där denne reslige man, B, satt och vår stugbyggare Knutte (död sedan minst 10 år) satte sig på bänken bredvid B, (enligt vad de mediala gentlemännen sade). – Knutte har alltid gillat mig, var då B:s kommentar. Så uppenbarligen är det inte bara vi som gillar B, utan även de ”on the other side”. En riktig hedersman är det i alla fall.

Men idag kom vi in på politik, nästan ofrånkomligt i dessa dagar med Trumps alla klavertramp och oroligheterna med Turkiet. Denne hedersman, B, uttryckte då sin sympati med SD och framförallt med deras invandrarpolitik.

Min fråga är: hur sjutton kan man lita på ett parti där det finns så många brottslingar (se bara på alla dessa utrensningar som fått göras efter att de blivit avslöjade via filmer med mera) och där det finns så många som har bakgrund i rena rasistiska grupperingar, rentav med nazi-kopplingar? Jag funderar och funderar men jag kan inte förstå detta. ”Vanliga” ”hederliga” människor som väljer att bortse från allt detta och sympatiserar med dem?

Det var dagens fundering efter eftermiddagsfikat, känns lite tråkigt att tänka på men svårt att låta bli.
Jag försöker skjuta bort de tankarna och ska koncentrera mig på trevligare saker.
Trevlig helg tillönskas er som läser detta.