Corinna, Corinna

Satte mig i bilen för att åka och vara lite social, radion var på och ur den strömmade Corrina, Corinna.

Genast var tankarna tillbaka till klassfesterna där Corinna Corinna var en riktig favorittryckare. Ett mycket speciellt dansminne är avslutningsfesten i 9:an. Vi höll till i matsalen på gamla Centralskolan och jag var klädd i, håll i er nu, knallröd plyschdräkt med jättevida ben, dragkedja mitt fram som avslutades med vida slag på en slags krage och massor av långa guldfärgade halskedjor. Jag kunde alltså dra upp dragkedjan så det blev som en enorm polokrage, läckert. Wow! Vad jag önskar att jag hade sparat den dressen, det vore något att visa för barnbarnen!

Vår vikarierande klassföreståndare var en tämligen ung, kort man som var klädd i motsvarande dräkt, tror faktiskt att den också var i plysch, men den var helsvart. Ganska så effektfullt när vi dansade tillsammans, vilket jag minns att vi gjorde ganska många gånger. Många kommentarer fick vi om hur läckra vi var. Ja, milda makter, det var tider det.