Dalar och toppar

Tidigt i morse gick jag en lång promenad och funderade. Tänkte på det som hänt och hur de senaste fem veckorna varit. Det kändes för hemskt att tänka sig att de skulle behöva öppna operationssåret igen och göra rent. Det är ju liktydigt med en ny, om enklare operation, och läkningen ska börja om från början. Gick hem och hämtade mina biblioteksböcker och gick till biblioteket. Och (jag vet att man inte ska börja meningar med ”och”) där hittade jag den, BOKEN. Boken som i en enda mening uttryckte vad jag kände:

Hur skönt vore inte det, bara strunta i allt. Det kändes faktiskt lite lättare inombords så det var med lättare steg jag gick tillbaka hem och packade necessären åt Livskamraten.

Så bar det iväg, till sjukhuset där vi först skulle få träffa ”sårexperten” och sedan skulle det bli inläggning på avdelningen. Den gemytlige experten tittade på Lk:s rygg, tittade och tittade igen. -Ja, det är ju ett litet öppet sår här, men varför ska man öppna hela operationssåret pga det? -Va, jag gick dit och tittade och vad i hela friden, var hade den röda, svullnaden tagit vägen?

-Jag har inte ont där längre, säger Livskamraten, -det känns inte när ni trycker där. ????????  Ryggläkaren fick komma och titta och blev lika förvånad han. -Bara att fortsätta med penicillinet och kolla läget på torsdag, menade han.

Så vi fick åka hem tillsammans! Så skönt! Inget nytt ingrepp utan allt får fortsätta läka i lugn och ro. Det ska i alla fall bli roligt att läsa boken!