Skrivklåda

Något som är roligt är att så många hört av sig med kommentarer om vad jag skrev om anmoder Hildur. Bland annat så säger många; skriv en bok. Men nog föreställer jag mig att det är bra mycket svårare att skriva en hel bok jämfört med några korta snuttar om en dag i en människas liv. Roligt är det i alla fall att det blev så uppskattat!

Faktum är att jag påbörjat en liten ”bok” eller ska man kalla det släktkrönika. Det är berättelsen om när mamma och pappa träffades under beredskapstiden när pappa låg inkallad i Myrheden för att vakta ”tysktågen”. Det kommer att spänna över mammas och pappas familjer och syftet är att bevara lite av dem åt mina barn och barnbarn. Det känns så konstigt att jag har fyra små barnbarn som inte minns/träffat mina föräldrar. Det blir förstås en liten bok som bara ska finnas inom familjen, komplett med bilder och autentiska brev.

Det är jätteroligt att jag har läsare, jag blir så glad när jag ser att många läser mina inlägg. Men nu har jag börjat fundera; det blir inte så många tummen upp, läser ni men tycker inte om det jag skriver? Det kanske skulle finnas tummen ner som alternativ? Kan det vara så?